Därför mördades Anna Lindh

Det är hösten nu. En torr senhöst. Löven faller ner på marken. Mina händer plockar ... Mina tankar sprids ut ... mina minnen plockas ur dem. Det är många dåliga minnen som betungar mig med sin problematik. B.l.a. den där dagen (då attentatet på Sveriges utrikesminister Anna Lindh utfördes) - den tidiga hösttiden både i naturen (årstid) och i Anna Lindhs liv (46 år gammal). Det hände presis när EU:s vår visade sig i all sin skönhet: det blomstrade gemenskap mellan länder inne i förbindelser, gemensamma intressen, mänsklighet och allas ansvarskänslor för alla. Det var ett attentat mot den demokratiska samhällsordningen.

Obesvarade frågor finns inte. Det finns antingen oviljan att skriva svaret på papperet eller kunskapsbrist, vilket absolut inte betyder att man inte kan skriva ned svaret, eller att man inte kan skaffa sig kunskap om ämnet i fråga. Varför gör man inte det?! Ja, man lider av glömska. Man lider av rädsla. Man visar respekt för någon eller något utan att den eller det förtjänar den, eller MAN FÖRSUMMAR sin skyldighet att avläsa KODEN: A L L V A R I G  U N D E R T O N.

Hur som helst, Anna Lindh är död sedan 14 är tillbaka i tiden. Plus två månader. Anna Lindh var tre månader och en dag yngre än mig, men ändå är jag forfarande i liv. Allt skulle kunna vara i sin ordning om Anna Lindh hade dött, inte mördats. Vid mordtillfälle var Anna Lindh en av Socialdemokraternas ledande politiker. Alltså, ett attentat, ett terroristdåd utfördes mot Anna Lindh. Det är ingen tvekan om att bakomliggande tanke för mördet var väl planerat attak mot demokrati. Attak mot mänskliga rättigheter. Attak mot människovärden. Mijailovic förblir en fara för de som gömmer sig bakom honom: han kan när som helst sluta ljuga för deras skull och börja "sjunga sanningen". De är arga på honom, ty han lät sig bli avslöjad. Han kunde, om inget annat, begå självmord. Men han gjorde inte det, sådärja, så är han skuldsatt bortom lagen också.

Alla vet att mordet på Anna Lindh var politiskt och ideologiskt motiverat. Anna Lindh var offer för en fascistisk (totalitär, antidemokratisk) ideologi, och Mijailo Mijailovic (Mihajlo Mihajlovic) har också fallit offer för den. Han vet nu att fängelset är det säkraste stället att bo på - för honom. Men han vill inte erkänna sig själv att det är Sverige som förtjänar hans lojalitet och kärlek, inte den uppdiktade identitetsbilden. Jag undrar om han frågar sig nånsin: "Vilket ställe innerst inne i mig finns en humanistisk livsinställning på?"

Anna Lindh gjorde stora insatser på Balkan. Hon visade sig vara en god vän främst till Serbien och det serbiska folket samtidigt som hennes uppdrag som människa och politiker var sanningsorienterad, dvs hennes inställning var verklighetsbaserad. Alltså, hon agerade för fred, frihet och framtid. Det utesluter lögner och feghet. Krigsförbrytare skall inte gömma sig bakom den rättfärdiga delen människor i Serbien, liksom generalen Ratko Mladic gjort. Han har hållit sig gömd som en råtta, i 16 år. För rättvisans ansikte var han för feg att möta. Falska människor brukar ge materiella bevis på sin falskhet, tex genom att skaffa sig falsk identitet: Ratko Mladic fångades i Serbien (som gömde honom i 16 år) som Milorad Komadic (komadic, rent språkligt sett, betyder en liten bit; symboliskt för generalens storhet, va?!) år 2011. Att Serbien inte har kommit till rätta bekräftar en till av många sanningar: en uppgift om att en huvudarkitekt med inriktning mot folkmord i Bosnien-Hercegovina, Radovan Karadjic, gömde sig också i Serbien i mer än tio år under falsk identitet. Det kunde inte ske utan staten Serbiens välsignelse. Speciellt inte om denna guru - Dragan Dabic verkade i Serbiens huvudstad Belgrad, ordinerade i huvudstaden, visade sig i TV, intervjuades - alltså, byggde en ny identitet medan hela världens ögon tittade på Serbien och tålmodigt väntade på att Serbien själv inser att det är en förlust, både hedersförlust och ekonomisk förlust för landet att försvara folkmordsaktörerna. Har Serbien insett det ännu?! Nej, där förnekar man forfarande folkmord i Srebrenica (läs: hela Bosnien-Hercegovina), ty man har bestämt sig att ljuga. Man tror att det går att bygga en framtid på lögner. Tyvärr, vägen mot nationalismens tak har fortsatt via ständig hedring av odjur som planerat det hemskaste av det hemska, och givit order att det hemskaste sker. I nationens namn. Nationalismen förlorar sitt goda namn, när den överrumplar sina anhängare. Nationen blir häpen av maktens arrogans och cynism. Det har redan dragit på tiden och kommer fortfarande att dra på tiden innan serbisk folk förstår sig på utspelets natur och dess ursprungsideologi.

Det går inte att förneka folkmord i Bosnien-Hercegvina (alla möjliga synliga och osynliga bevis är framlagda), men ändå gör man det. Det att förneka folmord i Bosnien-Hercegovina är ett försök att tysta ner saanningens röster som yrrar i huvudet på dem som köper lögner. Döda kroppar... för evigt tystade bebysar ... gamlingarnas förvåning i stället för rädsla, kvinnornas skrik av rädsla ... skräck ... och skräckspridning ...  bedjande blick ... avlossade skott ... blodfärjade knivar... massgravar som gömmer massakrerade bebysar, barn, ungdomar, vuxna män och kvinnor, gamlingar. Ondska ... är det det ett människoliv ska bygga på?! Eller ska man välja fred, trygghet, medmänsklighet, "allmänt förtroende" och kärlek, i stället?!

Stora klassskillnader och rassegregering var Anna Lindh starkt emot och handlade utifrån detta faktum. Hennes engagemang hade sitt fäste i de högt (allvarigt) utsatta miljöerna. Hon kämpade mot kvinnohandel, mot exploatering av de fattiga. Anna Lindh var optimist. Trodde på att man kunde frigöras även om man redan blivt en fånge till något eller någon. Trodde på att man kunde bekämpa profitörerna. Därför ville hon förstå sig på Balkan och gjorde sin första resa dit 1999. Samma år träffade hon Zoran Djindjic också, i Stockholm. Serbiens demokratiske ledaren. Båda de, Anna och Zoran, mördades 2003, av samma politik och av samma nacionalsocialism: SERBISK!

Anna Lindh brydde sig om Vietnamieserna. Hon brydde sig om serberna, kroaterna. Hon brydde sig om folkmordsoffer och deras familj. Anna Lindh brydde sig om Bosniaker och massgravar runt om i Bosnien. Hon brydde sig om människor. Hon trodde på sanna idealer. Hon jobbade för att EU:s gemensamma långsiktiga rättfärdiga plan, i enlighet med demokratiska regler, görs till en verklighet. Hon var en sann, levande politiker, ingen mumie.

Sveriges utrikesminister år 2003 hade blivit ett offer till sanningshatare och människoslaktare. Därför uppdragsgivaren, den som hade makt över den aktuella serbiska politiken sedan 1990-talet fram till idag, kände sig bekväm i att komma till Sverige och ta en promenad i varuhuset NK där en familjär och icke förstockad person Anna Lindh, en hustru och tvåbarnsmamma tar ett andetag från politiken. Denna välplanerade promenaden får sitt utryck i Serben Mijailo Mijailovic (Mihajlo Mihajlovic) som knivskär demokratins eldsjäl och en framgångsrik politiker - Anna Lindh. Mijailo Mijailovic högg Sveriges utrikesminister flera gånger i armen (för att nedslå Anna Lindh och hennes rätt att finnas till), i magen (för att livet ger vika) och bröstet (för att visa kallsinnighet och påpeka att det lätt kan bli normbildande). Alltstå, just hon ("ty, Djindjic har vi redan mördat, och henne är det bättre att döda hemma hos henne i Sverige än i Serbien - vi räknar med konsekvensfrånvaro angående landet Serbien", tänkte de "Sverigepromenadansvariga" och gladde sig åt sin klokhet då de låtit Anna Lind leva någon månad till efter hennes Belgradresa. "Inte döda de båda samtidigt i Serbien; mordet på Zoran Djindjic i Belgrad, jap, men inte svenskans. Svenskan ska också, liksom vår Djindjic, dö i sitt hemland, för att vi slipper "bilaterala besvär".  Inte någon annan, just hon av alla andra politiker måste dö. Så man måste bli säker på att det sker", sammanfattade "Sverigepromenadansvariga" kort. Jag talar sanning, ty det inte gick att rädda Anna Lindhs liv - det visste han som gav order för knivhugg i magen, för säkerhets skull, ifall hjätrat i bröstet inte blir träffat. Mordet symboliserar skräckspridning bland människor som vill tänka fritt, leva fritt och förkunna läran om mänskliga rättigheter (underförstått: skyldigheter också).

Anna Lindhs drivande kraft var kärleken till människan. Hon levde för rättvisan. Hon visste att man måste straffa de skyldiga för folkmord i Bosnien-Hercegovina. Hon visste att alla skyldiga för andras lidande och död måste ta ansvar för det, allt i syfte att krigsförbrytare straffas och stoppas i sitt tågande. Glöm inte att den demokratiske ledaren i Serbien dödades två timmar innan han skulle träffa Anna Lindh i Belgrad, mars 2003. Lindh var på mordplatsen. Serbiens Riksdagshuset där hon avvaktar Serbiens utrikesminister komma och träffa henne: De skulle diskuterat bekämpning av organiserad brottslighet, bla. Och Anna Lindh knivhögs samma år (11.september), någon månad senare (man behövde ju tid  att förbereda attentat), alltså diktaturen ville döda demokrati. Hänsynslösa politiken ville döda politiken som visar hänsyn (respekt). Budskap: SANNINGSENLIGT RESPEKTABLA POLITIKER MÅSTE DÖ, tyckte den etablerade politiken i Serbien och kom till Sverige att stjäla på varuhuset NK: ett människoliv. En familjekvinna, en mamma till två barn, en människa som gav tid för mänsklig omtanke. Även på global plan. Anna Lindh var en fri kvinna, en befriad vilja. En kämpe för allas frihet måste vara sådan. Obunden av ondska.

Stockholm. Sveriges huvudstad. Varuhuset NK. Vanligt folk handlar. En dropp i havet av sådana handlar också: Anna Lindh. Avslappnad, mänsklig. Fri. Uppriktig. Ärlig. Äkta. Sådana struntar i tankar om ett behov av livvakter. Det vet de som hatar spontanitet i rätttänkande huvuden - likt Anna Lindhs huvud. De vet det och blir aldrig kvitt det. De blir galna av detta vetande. De knivskär: Anna Lindh; de skjuter i ryggen: Olof Palme; de skjuter både och: i mage och i ryggen: Zoran Djindjic. Det här var endast tre exempel på vad händer när ondskans ansikte går på gatorna, Riksdagshusets trappor och varuhusets Plan 1. Vad händer?! Det dör människor, men inte deras starka personligheter. Inte kan man döda mänskliga tankar. Anna Lindhs stora projektet kan inte förfalla. Vet ni varför?! Därför att det vilar på sanningens principer. Den nya globala överenskommelsen lever (A New Global Deal).

Man kan läsa färdigt mellan raderna: Anna Lindhs mord var också ett försök att döda EU:s råd: EU, om man inte motarbetat det, skulle (fram till 2003) vara i stånd att genomföra militära operationer. Jag snackar om skapandet av en EU-armé som insatsstyrka. Undra vilka länder missunnar Europa framgång: att EU:s militära integration blir på frammarsch? Det är ingen slump att Anna Lindh sedan 1999 träffar Balkans politiker.

Det finns sådana som hatar EU som integrerat samhälle. EU motarbetas hela tiden, trots att man vet att ett integrerat EUROPA blir hela världen till nytta - som en motvikt till Rysslands, eller något annat lands militära insats i eventuella krigssituationer, men först och främst är det bra att olika ideologier stoppar varandra (att inte bli hänsynslösa) genom att visa respekt för varandras styrka. Rädslan för varandra, insatstyrkor emellan, kan trygga folkets säkerhet och bidra till konfliktlösning. I slutändan närmas de olika politiska åsikter varandra genom att rensa varandra från det som är falskt, det som inte är för mänsklighetens bästa. Ur ekonomisk synvinkel är det oerhört viktigt att ha ett organiserat samhälle i Europa därför att Europa är ett väldigt känsligt världsområde. För en bra världsekonomi krävs fred på jorden.

Hela världen måste lära sina barn medmänsklighet, inte hat: för att bli kvar. Ta fram goda exempel som ANNA LINDH!

Ödet - vad är det?

Vi brukar ofta föra talan om frihet. Och det är både rätt och riktigt åt oss, ty vår plikt är att kämpa för sin och andra människors frihet. Alltså, denna frihet gäller kommunikation oss människor emellan. Denna kommunikation måste ske med hänsyn till våra förutsättningar och också inkludera de förutsättningarna och villkor som styr hur naturen "bedriver sin verksamhet". Jorden förser oss med resurser och det är vår plikt att använda dem och ta hand om dem på ett sätt som försäkrar kontinuitet. Kontinuitet och stabilitet försäkrat framgång, dvs. välstånd. Det är synonymt med "att leva i takt".

Alltså, harmonin gäller respekt... Jag talar om uppfattningar. Jag talar om förmågan att uppfatta: vi alla, både rika och fattiga har förmågan att förstå sammanhanget. Ja talar om uppfattningar och om den internationella fasaden av normalitet och harmoni. Jag talar om verklighet. Om ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.

Jämställdhetsprincipen börjar bli mer och mer hotad (i världen), nu när vi precis förstått sammanhanget. Alltså, man vill, medvetet, stoppa utvecklingen. Jag tänker här på ömsesidigt förpliktande länder emellan: våra "jordklotets" samhällen skall ha diskuterat bilaterala samarbeten på ett sätt som gynnar alla. Idag gynnar de de redan starka. Detta med tendens att öka. Är det vårt öde?! Skall vi kalla det för ödet?! Svart och vitt, finns det endast två färger?! Ja talar om variationer, om sammanflätade variationer! Om variationer som SPRÄNGER ALLA ENTYDIGA BILDER. Jag är en barnslig motståndare till drastisk och entydig formulering av världsproblem. Jag är optimistisk inför framtiden. Det gäller att slicka våra sår och gå vidare. Förr eller senare måste vi gå samman för bättre förståelse. Att ha övertag betyder inte mycket, ty "bollen är rund." Det här är ett utrop för bättre förståelse bland människor. Utrop för makthavarna att besluta om rätt handlande: att handla med stark medlidande för de drabbade. Jag manar till upprop för ett enhetligt regelverk.

Makthavarna i de flesta länderna lider, alltså, av arrogans och cynism, medan vanligt folk lider av glömska. I ett sådant läge kan vi förvänta oss en ekonomisk och social kris. Ekonomiskt system och en banksektor måste bli rimlig. På tal om detta, tror ni verkligen att det står rätt till i världen? Jag tycker att, i dagens läge, människans hybris leder ofrånkomligt till undergång. Jag talar om dagens kallsinnighet mellan människor, ur ett humanistiskt perspektiv sett. Vi har det dokumenterat att en del länder svängde 180 grader och började röra sig tillbaka i historien. Vad tror ni, varför blir en del människor hänsynslösa?! Tycker ni samma som jag: att det handlar om "konsekvensfrånvaro". Att tro på Gud och logisk följd hör inte heller till dessa människors starka sida. Därför är det bra ( även för de ovannämnda) att ställa sig frågor (i dagens samhälle ovanliga) som: "Öde - vad är det? Är jag fri? Om jag är fri, varför KAN  NÅGON TA IFRÅN MIG LIVET NÄR SOM HELST? Är jag säker på att inte redan i nästa ögonblick bli drabbad av något oönskat, liksom hjärtattack, m.m, ...? Är min position en frestelse för mig? Vad förväntas av mig som makthavare?! Har jag glömt ta ansvar för alla dessa människor som det handlar om? Klarar jag av uppgiften?

Vi bevittnar situationer i världen där en makthavare annulerar alla rimligheter... En sak är säker - tidens förlopp vittnar mot människan: ingen förblir ung, maktfull, frisk och odödlig. I så fall, har vi biologisk frihet?!

Biologisk mångfald är Guds tecken. Det är vårt öde att underkasta sig Gud. Oberoende av vårt val finns det det som vi inte kan påverka, det ödesdigra. Men man kan göra en ödesdiger vändning i sitt liv. Man kan ångra sina fel, erkänna sig själv sina misstag och gå vidare. Av de olika aspekterna hos människan är det verkligen angenämt att uppleva känslan av att varje dag kika från den biologiska till den psykologiska aspekt - för att inte tappa balansen. Jag har blivit hes av att tala om en lagbunden nödvändighet: om orsak-verkan relationer, om begreppet "par" och dess tecken inom oss och kring oss; om cirkel (och dess sfär) som inte har några hörn och inte heller några kanter; om mage, huvud, naglar, m.m, ty allt detta talar för sig själva - det är bara att observera.

Jag har blivit förbluffad över att det finns människor som tror att lagbunden nödvändighet (läs:öde) inte är i samband med kärlekens försyn. Ödet är inte Gud utan det är Gud som bestämmer vårt öde, men det är vi som ska handla inom denna ram. Därför har vi förnuft och fri vilja som redskap för att kunna koordinera framtida insatser. Det är logiskt att förstå att värde på insatser påverkar vårt öde. Det kräver ansträngning och tid. Det är en ständig kamp om rättfärdighet. Det är detta Guds belöning gäller. Tron är eftersträvan. Man skall eftersträva goda (rätt) handlingar. Allas bästa är i fokus, och det är möjligt att uppnå. Det är meningen (avsikten) som räknas. Förnuftet är till för att göra skillnad mellan rätt och fel. Detta är den delen som gör att vi till slut förtjänar antingen helvetet eller paradiset. Det är en logisk följd. Det är logiskt att tro på fullkomlighet och fullkomlig rättvisa. Det är logiskt att tro på att det kommer en dag då det osagda blir känt, då ingenting blir gömt - då lögner avslöjas; det är meningen som räknas: meningen att antingen göra rätt eller fel. Vårt öde är att till slut inse meningen med livet; och förstå att ett stort ansvar vilar på oss. Det som jag tror kan förändra vårt öde är tillbedjan (angående våra behov) riktad till Gud som ödets Herre. I vårt liv (före döden) finns orsaker (i form av våra handlingar) för hur man får det efter döden. Alltså, man är med i en tidsförlopp i vilken alltid varar samma lagbundenhet. En sådan tanke är en absolut rationell tanke, ty vi vet att vi finns i en cirkel. Vårt liv på jorden är hälften av den (180 grader, till och med (bildligt talat) åker man som bäst "raka vägen"). Döden är cirkelns mittpunkt. Det är lätt att förstå, det är bara att följa ordningens mönster i detta vi ser med våra ögon och förstår med vårt förnuft. Jag talar samband - en konstant kvot (talet "Pi") mellan cirkelns omkrets och dess diameter. Pythagoras sats talar jag om. Talet Pi (3,14 ..) är gränsvärde. Gränsvärde (i övrigt) som begrepp talar mycket om livets lagordning och oändlighet.

Man kan ifrågasätta både "Plattektonikteorin oh växtteorin. Varför?! Därför att "Plattektonikteorin ger en förljugen bild av jordklotet, ty inget händer av ren slump, inga plattor på jordklotet kolliderar planlöst med varandra. Inte heller de geologiska och geografiska studier kan fastlägga bevis på att jordklotet är begränsat till endast kontinenter som sina pusselbitar. Speciellt inte om de flyr ifrån varandra för att bemötas på andra sidan av jordklotet. Här handlar det om påverkan som man inte kan förklara. Det är helt logiskt att sätta förutbestämdhet i sammanhanget. Universums öde och vårt öde som "pusselbitarnas"(kontinenternas) material (invånare) vilar i GUDS HÄNDER.  För att ni förstår hur jag tänker säger jag bara: Om det finns endast en tidsdimension, vilket är en naturlig slutsats, lika gärna kan man acceptera att vetenskapen kommit rätt genom att konstatera att det är tre rumsdimensioner: Alltsammans blir det fyra dimensioner i samspelet: tidsdimension plus tre rumsdimensioner. Vetenskapsmännen satte inte punkt här. Man snackar nu om till och med elva rumsdimensioner. Är världen fyrdimensionell?! Har världen elva dimensioner? Kanske kan tidsdimensionen ha sex hastighetsgrad, medan rumsdimensionen kan ha sex former. Tre rumsdimensioner med sex former i en enda betingade tidsdimension med en växellåda med 1 -6 hastighet. Fortfarande fyrdimensionell!? Troligen. Men det är tyngdkraften som är svårdefinierbar. Vad vet vi om: uppifrån-, underifrån-, högerifrån-, vänsterifrån-, framifrån- och bakifrån påverkan? Jag tror att det är mer rimligt att tro på " verkan på avstånd" än att tro att dragningskraften orsakas av krökt rumtid, å ena sidan. Å andra sidan, termen "krökning" passar inte. Universum är felfri, därför ordet "halvcirkel" passar perfekt i stället för "krökning". Helt enkelt därför att halvcirkel associerar till lagbundenhet (sfär-konstant-sammanhang-given punkt-diameter-kvot). För mig är det lättare att förstå att svarta hålet är ett tecken på att Gud styr allt, snarare än att tro att rumtiden är krökt - att rumtidens krökning blir så stor att "tidens flöde upphör. Jag tror inte att tidens flöde någonsin upphör. Däremot tror jag (och har erfarit det) att det finns en verklighet vi inte förstår (när vi befinner sig i den) men gärna vill bli kvar i den. Människor som tror på Gud vet vilken känsla av uppfyllelse jag talar om. Jag talar om förverkligande och fullbordan. Det är därför de troende människor alldrig slutar tro på Gud. De förlitar sig på Gud och får respons. Man känner sig aldrig ensam. Att ge och få respons är en färdighet.

"Välkommen tillbaka till historiens återupprepning", säger en del ledare i världspolitiken - de som är förtjusta i att förtrycka svaga. De har valt sitt öde, men inbillar sig att de kan bestämma över andras öde. De lider av närsynthet; de har ett synfel i själen. Detta fel går att rätta, om man vill. Det är mitt öde att vara optimist. Jag tror inte på historiens upprepning, men jag tror på den goda viljan. Låt oss bli påverkade av den. Ödet - vad är det?! Lagbundenhet. Kan betraktas ur oändligt många synvinklar. Ödet är en "saga om mångfald" (var och en av oss bär sitt öde: väldigt många människor - "med säkra steg går vi upp med siffran" mot nio miljarder; väldigt många arter - jag avrundar till nio miljoner ) och upplysning om DEN SOM SKAPAT DEN. ORD "BESTÄMMA" och "VÄLJA" är av olika betydelse. Gud Bestämde Sig att Ge oss fri vilja att välja med den, att välja själv mellan rätt och fel (Obs. änglarna väljer inte, de utför Guds Befallningar). Alltså, vi väljer vårt öde och ALLSMÄKTIGE Bestämmer Över det vi valt: DÄRFÖR KAN VI INTE VÄLJA ATT ALDRIG DÖ.

Livsfilosofi: "Jag upplever, alltså finns jag till"

Livet är alltid samma. Lyckan ställer alltid samma krav, ty vi är alltid samma. Det rör sig om uppfattningar och upplevelser. Livet går. Jämt och ständigt rör det sig. Runt om oss, inom oss. Där finns ingen skillnad. Men skillnaden finns i utvecklingen. Däremot råkar utvecklingen i dödläge om man inte tar hänsyn till UPPLEVELSEN. Varför?! Därför att upplevelsen är en drivande kraft för utveckling. I själva verket blir upplevelsen en garanti till rörelse (läs: meningen med livet). Detta därför att döden är en skiljelinje mellan rörelse och stillastående. Detta faktum fäller alla teorier om stagnation i livets utveckling, ty även en uppgiven och likgiltig person rör sig. Och det rör sig inom den. Vad vill jag framhäva som min tankegång här?! Två ord: betydelselös(t) och oväsentlig(t). Jag vill avfärda dem som konspiratoriskt nonsens. Och här varför: Jag tycker att allting är både av betydelse och av vikt. Därför tycker jag att de två orden är överflödiga i vårt "mänskliga" lexikon.  I stället för dem finns två andra ord som är meningsfulla: ointressant och irrelevant.

Om allting rör sig (vilket är sant) då finns det ingenting som är betydelselöst eller oväsentligt, helt enkelt p.g.a. att även det betydelselösa och det oväsentliga verkar (rör sig). Men om det vi kallar för betydelselöst omnämns till ointressant för en pågående process, då har vi inga språkfilosofiska problem. Följaktligen blir det oväsentliga praktiskt taget det irrelevanta för vår grej, men det ändå bestämmer riktning, längd av processen och bidrar antingen till rätt resultat eller olösta problem. Därför"skaffade" fakta kan bli irrelevanta (men inte oväsentliga) för utvecklingen, de är ändå maktpåliggande arbete med vårt uppdrag. Alltså, de är väsentliga för de påverkar vår "hastighet" (och är stötestenar) fram till målet. Och inte bara det. Det har också med det goda och det onda att göra, dvs. med vårt handlande på vår livsväg (rätt och fel). Jag lägger tonvikten på våra gärningar.

Notera att målet för detta skrivande är att behandla ordet LYCKA. Lyckan är ju livets mål. Lyckan har inte med uppfattningar att göra. Alltså, i vårt letande efter lycka finner vi ingenting som är betydelselöst eller oväsentligt för resultat av sökandet, ty det påverkar det. Däremot kan det bli ointressant och irrelevant för vår upplevelse.

Hela livet handlar om upplevelser av omvärlden. Därför är hela världen inuti oss. Vi blir bara påverkade av den, därför att våra upplevelser definierar oss. Ser vi våra upplevelser?! Hur mycket av det materiella som vi kan röra vid finns i våra upplevelser?! Men våra upplevelser berör oss. Vad är i så fall mer verkligt:  det att vi har en kropp, eller det att vi rör på den ((hur kommer det sig?), ha ont i den (hur vet vi det?), mm?! Alltså, vi har en känsla av något. Ser vi känslan?! Vi ser kroppar, men en människokropp som har ett liv i sig har känsel för allt. Man upplever. Konklusion blir att det är upplevelser som är livets kärna. De är inte materiella, vilket leder till en rationell tanke om att det är irrationellt att uppfatta materia som grundläggande sanning. En rationell vetenskap skall prioritera verkan, framför orsak. Det är verkan vi måste handskas med. Man skall prioritera själen och ta hand om kroppen. All materia är uppbyggd av atomer. Ingen ifrågasätter det faktum, men livet handlar inte om brytning och asteroider. Livet är större än så. Större än atomens beståndsdelar. Större än avbrytande av förbindelse. Större än kollisionsfragment. Det är en glädje att klänga fast vid försoning. Upplevelsen är större. Våra upplevelser berör oss.

Att dra en parallell: På tal om det materiella, kan vi röra vid Gud?! Nej. Men vi kan beröra (angenämt att undvika röra) det Han Skapat för oss. Vi upplever det, och det berör oss. Tänk efter: Handlar livet om det att beröra eller om att bli berörd? ... Vi finns till. Vi kom från "ingenstans", ... för att kunna tänka, erfara, förändra. Tänka och erfara. Uppleva.

Uppleva!!! Mycket liv i detta ord. Min definition (som existensförklaring) är inte det kända filosofiska uttrycket: "Jag tänker, alltså finns jag till", utan "Jag UPPLEVER, alltså finns jag till". Jag känner på. Varför?! Därför att ordet "tänka" är en beteckning för det abstrakta, medan ordet "erfara" betecknar det konkreta. Samspelet mellan dem två är "uppleva". Vilket samspel talar jag om?! Själ och kropp. Upplevelsen av smärta eller njutning. Både har med sanning att göra.

För mig "tänka" och "erfara" betyder livsprocess, medan ordet "handla" är drivkraften i denna process. Upplevelsen blir handlingens resultat. "Erfara" är ingen självklarhet att man ska direkt ha känt glädje, sorg, frustration, m.m. Reflexion behöver tid. Tillståndet är "post reaction": lycklig eller olycklig. Man upplever lycka eller olycka. Upplevelsen är en synonym till livet. Upplevelsen innehåller element av både det abstrakta och det konkreta: det teoretiska och det praktiska. VÅR KROPP REAGERAR. Vår kropp är som en skål däri ligger vår själ med sina upplevelser: kroppen (skålen) har sin funktion endast om den är i bruk. Den är ett medel själen använder. Styr människan över sin kropp, eller kroppen styr över människan?! Undra vem bestämmer över tillståndet! Vi måste ju tilldela någon huvudrollen, eller hur? Å ena sidan, om vi väljer kroppen (läs: det materiella) blir det varken någon garanti att vi blir lyckliga eller att vi står på oss. Å andra sidan finns det inte heller någon garanti att vi blir lyckliga om vi väljer själ (det andliga). Men här, på tal om "att stå på sig", finns en verklig garanti att stå på sig, dvs. att vara sig själva. Handlar inte livet om att hävda sig och sina behov?! Hävda sin rätt. Rätt att ha behov också. Hävda sin rätt! Rätt att våga stå på sig försäkrar en utveckling. Om vi har det i åtanke kommer aldrig utmaningens svårighetsgrad att överraska oss. Att våga har, alltså, med framgång att göra. Detta kräver ansträngningar.

Ett naturligt socialt tillstånd inkluderar samma status och respekt för alla människor i ett visst samhälle. Vi är SKAPTA av samma material - för samma ändamål, vilket försäkrar jämlikhet. Alltså, alla människor är lika mycket värda. Den som glömmer det och överskrider sin rätt, undervärderar, på så sätt, SIN INTELLEKTUELLA PRODUKTION. Vi finns till för att handla. Handla korrekt.

Ingen av oss har permanent immunitet: inte medicinsk, inte diplomatisk, inte juridisk immunitet varar på obestämd tid, speciellt inte villkorslöst. I alla fall varar den inte längre än fram till dödsögonblicket. Och vi är alltid nära döden just därför att ingen av oss vet när det är dags - att dö.

Att poängtera: Man ska ta ansvar för sitt liv genom att bidra till rättupplevelser: inom oss och oss emellan. Vi ska därför vara på jakt efter fienden inom oss. Vi skulle inte ha suttit och låtit oss bländas, förblindas av häradsdomaren, när vi borde ha haft vår egna väl och ve för ögonen för att våra SÄTT blir VÄRDEFULLA.

Sekularisering, demokrati och ekonomi

Man har lyckats med att sekularisera sina samhällen, men inte enskilda personers tankar. Man får däremot inte tillåta sig att glömma det faktum att det behövs mentalt friska personer, inte splittrade personligheter som är samhället till last. Därför: stopp! Man skall inte riskera en ytterligare sekularisering.

Vi ska låta varandra att uppleva sig själv för att kunna uppleva den andre. Låt oss att var och en av oss upplever sig själv för att möjliggöra att vi upplever varandra som värdefulla människor! Respekt måste bli ömsesidig för att bli trovärdig. Påtvingad respekt lämnar utrymme för falska uppfattningar om sig själv.

Demokrati är en irrelevant faktor i den ekonomiska ekvationen framgår det oftast av det människan vittnar om i sitt samhälle. På global plan är ekonomisk framgång ändå hotad. Om detta talar många både verbala konflikter och krig vi har runt om i världen. Ska vi förstå "lägets" budskap eller inte?!

Någonting är fel. Vad?! ... DEMOKRATIN ÄR INGEN DEMOKRATI OM DEN INTE ÄR ROTAD I ALLA LIVETS ASPEKTER!!! Därför ska den vara med i våra ekonomiska relationer. I annat fall blir demokrati en nonsens medan ekonomi, i stället för välstånd, kommer att bjuda på krig. Inte endast ett ekonomiskt krig. Det blir ett förstörelsekrig. Denna slutsats har ingenting med profetia att göra. Den förmedlar bara en tanke som man inte kan undgå: "Det finns naturlagar som varnar om behov av harmoni". Dessa lagar bekräftar "NÄRVARO" av en orsak-verkan relation; och denna relation varnar om att den inte går att ändra på, ty dessa lagar är grunden till stabilitet i vårt gemensamma universum.

Jag tycker inte att det är klokt att utmana ödet. Det finns så många andra, mycket fina utmaningar som gynnar kreativitetens produktiva stabilitet. Fast, för detta behöver vi KÄRLEK TILL VARANDRA.  När vi bjuder på den, kommer vi att bli lyckliga. Först måste vi kolla hur mycket av kärlek har vi i våra sekulariserade samhällen.

Jag talar om en ekonomiskt äkta trygghet som i sin kreativitet och produktivitet väver in något bortglömt: KÄRLEK. Till en början föreslår jag att laga mat.

Nyckelmönstrets vinklar

Allt vi för har med livet att göra. När man följer rätt mönster utvecklas man. Handlar inte allt om utvecklingen?! Från säd till död. Till och med utvecklas även växters- och människors sjukdomar. Allt som finns i världen utvecklas i någon riktning som följd av omständigheterna förorsakade av samspelet som pågår i naturen. Levande varelser och icke levande saker och ting utpräglar denna process av utveckling och bestämmer dess ordning. Därför är det viktigt att manniskan, som fått ledarrollen i denna process, tar ansvar. För att klara av uppgiften måste man ha rätt uppfattning om sitt uppdrag. Det som ger mig (som en icke expert) rätten att tala om det här är just det att man inom vetenskap talar mycket om en rubbad symmetri och om det icke uppnådda gyllene snittet. Det är nämligen så att jag tror att symmetrin inte alls blivit rubbad utan man har problem med oändligt många mosaikbitar. Jag talar om univerum som en gedigen mosaik. Man behöver ljus. Man behöver belysninig om begreppet "oändligt många". Man behöver förstå begreppet "två" som "par" för att förstå att det är två geometriska linjer som är grunden till allt tänkande. Att uttrycka mig bildligt: vad gör bina, hur fungerar dessas geometriska bana?! Hur ekonomiskt är det med "honeycomb" (honungskaka) och sexkantiga celler?! Man skall dra parallell mellan människor och bin och parallellt med detta handla. Bins samhällsliv är en perfekt förebild för människan och en varning om rätt symmetri. Så sluta prata om rubbad symmetri utan vi måste gå i jakt på nyckelmönstrets vinklar. Var och en av oss är en liten mosaik i den stora mosaiken världen utgör ... Alltså, vi som små mosaiker betecknar mosaikbitar av den stora mosaiken. Små mosaiker består också av sina beståndsdelar - bitar. När vi vet att rörelse definierar rum och tid kommer vi till en punkt i rumtiden som kallas händelse. Det är händelser som räknas. Inte det att rumtiden är fyrdimensionell. Är den?! Man kan också undra om det är korrekt att konstatera: "Universum har fyra fundamentala krafter". Om de är fyra påminner de om "jämnt" och "par": två och två, vilket automatiskt påminner om att två består av två enheter (krafter) som bildat "par". Man kan då undra vilken som är först av de två enheterna!? Och viken (eller vem) var först? Om vi vet att tyngdkraften ökar med hastighet, har vi redan svaret om vad är orsaken till detta: det är rörelse, dvs. händelseutveckling. Om man tänker på ljusets hastighet blir det svårt att förklara tyngdkraften. Det är endast strålning som kan ge svaret. Varför?! Därför att inget objekt strålar perfekt. Varför är det så?! Därför att strålkast befinner sig i rumtiden vilket talar för oss om att strålkast är en händelse. Här kommer rörelsehastighet som den avgörande faktor för att inget objekt strålar perfekt. Allt man egentligen forskar kring och kan skaffa sig kunskap om är händelseförlopp. Jag kallar det för rörelse. Till slut kommer man till en tes att universum handlar om rörelse som orsak och gravitation som verkan, dvs. att det finns endast två fundamentala naturkrafter; men ... vi får problem då: acceleration!!! När man tänker på acceleration, måste man samtidigt tänka på kraft. Begreppet massa dyker upp med det samma som avgörande faktor för hur stor acceleration blir. Det är kraft som är händelsens utgångspunkt. Vilken kraft?!  Varifrån kommer kraft?! Varifrån styrka överhuvudtaget?! Utan rörelse ingen kraft. ALLTSÅ, DET ÄR RÖRELSE SOM ÄR TYNGDPUNKTEN - INTE MASSA, INTE KRAFT, INTE RECIPROCITET MELLAN FÖREMÅLETS MASSA OCH KRAFT SOM BEHÖVS FÖR ACCELERATION. Vad är då det som "rör på"? Svaret är: LJUSET. Ljuset som aktion, rörelsen som reaktion. Allt efter det är "en utveckling": stark växelverkan, svag växelverkan, elektromagnetisk växelverkan och gravitation. Vad är jag ute efter?! Ljuset. Det är ljuset allt handlar om. Den vita ljuset, inte svarta. Ja talar om ljuset, inte om mörkret. Om ljuset som rör på oss. Jag tänker på GUD som gav oss ljus som räcker till att belysa och lösa både våra relations- och kunskapsproblem. Det gäller bara att ta itu med dem.

Vi skall inte föra oss bakom ljuset. Allt vi för har med livets uppkomst, uppgift och frestelser att göra. Man vet om fundamental växelverkan, men man saknar kunskap om en fundamental orsak till verkan överhuvudtaget. Däri ligger problem: man har glömt tänka på att det är ljuset som ger rörelseenergin. Därför önskar jag oss att VÄRMA upp minnet av detta. Få det stråla över oss. Det, och tanke om att GUD Skapar allt från ingenting och Han ger det form.

Nyckelmönstret bestäms antingen av en eller tre vinklar och två eller tre livslinjer. Beroende av vad man vill tro på. För min del är det två linjer och en vinkel som bestämmer mitt nyckelmönster. Det å ena sidan. Å andra sida kan man se nyckelmönstret genom derivata: tangent, sekant och lutning. Nyckelmönstren är annars oändligt många. Det är inte mönster livet handlar om utan det är naturlagarnas harmoni som belyser mönster. Hur som helst, ingenting sker bara av en slump.

Att avsluta: Jag snackar regelbundna mönster och rotationssymmetriska mönster i livsmosaiken. Jag snackar nyckelmönstrets vinklar. Jag oroar mig inte över vinklar utan det är vinklarnas spets som vi inte kan nå. Men vi kan ha lutning mot det positiva i denna vårt moderna politiskt-och ekonomiskt religiösa rotationssystem. Må Gud hjälpa oss! Ingenting är en slump. Det finns orsak-verkan förbindelse, även om det inte a priori (faktisk observation) syns. Kausalitet föreligger före varje statistik, ty för en faktisk observation saknas det ibland miljö, eller resurser, eller både och.

Att förstå livets nyckelmönster krävs bara ett: M O D !!!

Islams utgångspunkt och mål

En fri vilja är islams utgångspunkt. Med denna väljer man om det blir att tro på Gud och Hans lagar och göra sina ansträngningar att handla utifrån detta. Eller väljer man tvärtom. Däri kommer den enskillda personens intellekt i samband med hennes samvete att spela roll. Slut punkt. När man vet detta finns det inget utrymme för islamofobi. Om islam är sanningens avbild då kan ingen stoppa dess framgång. Om det är tvärtom, då går islam som religion i skuggan. Så enkelt är det. Det å ena sida. Å andra sida har terrorism inget med de islamiska normerna, från både materiell- och andlig synvinkel, att göra. Att jag talar sanning bevisar den kompakta islamiska läran både i sin teoretiska del avspeglad i Koránen- och sin praktiska del som avspeglat sig i det Gudsbudbäraren Mohammad förespråkat och rättat sig efter i sin handling.

Vad är då problemet Europa och den övriga världen har med islam?! Jag vill påstå mig här att detta problem huvudsakligen har med ekonomin att göra. Denna ekonomifråga har skapat en stark misstro mot muslimer. Vad är orsaken till en sådan inställning?! Islam. Ja. Det är ett faktum att man stoppar varje muslimskt land när det blir på väg mot ekonomiskt framsteg: det dyker upp påfrestningar utifrån som förstör framtidsutsukter. Till råga på allt blir även nutiden outhärdig ifall man importerar krig (Obs. varje krig är importerad - ingen vill ha krig i sin trädgård).

Muslimer är trötta på att läxas upp hela tiden. USA och ENGLAND anses som moderniserade och kapabla att navigera i samhället, även när dessa länder går mot vinden. Turkiet då?! Varför anses Turkiet omogen att klara sig i en dylik situation?! Varför ha dubbel moral?!

Tänk Er: Man litar på USA-s och Englands folkmassa som en motpart till statsvälde, som en styrka för återbalans i dessa  länder, ifall det behövs. När det är frågan om Turkiet, då litar man inte på Turkiets folkmassa som en styrka som kan klara av eventuella utmanningar. Påstår man sig vara klokare än folket i muslimska länder?! Antingen är man rädd om sin mat eller irriteras man över att ett muslimskt samhälle "äter upp allt som serveras" men "köper inte det som inte går att svälja". Jag tror att det har med saken att göra. Om det är så, slutar man bli demokrat och med det samma förlorar rätten att kontrollera demokratins spelregler i "någon annans hus". Så enkelt är det.

P.S. Ingen vet hur det blir i Turkiet nu när Tayyip Erdogan har mycket stora befogenheter. Däremot vet vi att Turkiet i åratal ansträngt sig att närma sina åsikter EU och även avsagt sig saker för att uppfylla en del EU-krav. Det var inte lätt att imponera på EU, ty det fanns vissa som öppet sagt (i massmedierna) att de inte ville ha Turkiet med i ett kristet Europa.


Det är inte endast Turkiet som svävar i ovissheten. Det verkar större än endast Turkiet. Det verkar inte heller mindre än hela världen. Är det ISLAM som ställt till det, eller vi människor har gjort det?!

Hur som helst, man skall eftersträva ett rättvist samhälle. Man skall se till att uppnå detta mål - alla till godo.

På tal om detta löper Sverige vidare: denna gatlopp i Europa. Jag hoppas att vårt Sverige inte får löpa ensam i ledningen in mot målet.

Det högst uppsatta livsmålet - självkontroll

Redan från födelsen börjar man lära sig prioritera. Prioritera rätt. Detta för att veta både när och varför skall man ta i något och när och varför släppa taget.

En total självkontroll (läs: självbehärskning) bör vara människas livsmål. Det högst uppsatta livsmålet. Självkontroll i kombination med den enskillda personens intellekt skall styra över riktning, intensitet och effekt av dennes drivkraft. Alltså, man skall bekräfta sig på ett värdefullt sätt. På tal om värdena går det inte att hoppa över moral och plikt som grundreglerna. I annat fall blir någon orättvist behandlad (läs.skadad). En sådan drivkraft blir stimulans- eller motbjudning beroende av utmaningens kvalité: medvetenhet om att vår handling skall få bra konsekvenser (allmänt betraktat) måste bli närvarande: det försäkrar inre lugn, bra val och rätt mått som en garanti för en bestående harmoni som ska råda i världen, liksom den råder i solsystemet. Idag skryter man om materiella tillgångar, men hur mycket tillför man sin själ egentligen?! Jag påminner bara om balans: kropp och själ! Med all rått, ty det är många olyckliga människor i välståndsländerna. Undra om världen blivit bättre av överflöd av det materiella?! Fattiga och rika: står det rätt beskrivning av dessa begrepp?! Jag tror inte att det står rätt till med uppfattningen om dem - på allmän nivå.

Vilka tankar vill jag förmedla här?! Ja. De är: Intellektet överväger situationen (drar slutsats om valet är bra eller inte), sedan beslutar man om sin handling. Alltså, man beviljar eller avslår inspiration - tanke - och enligt detta handlar. För vad man än bestämmer sig för (beviljar eller avslår) behövs det stimulans för det, vilket automatiskt försäkrar kreativitet, eftersom det handlar om viljan. Vi vet ju att utan vilja blir det ingen kreativitet. Vad kreativitet betyder för utveckling vet vi alla. Att självkontroll och kreativitet går hand i hand framgår av målformuleringen: att formulera målet förutsätter självkontroll (att kontrollera egna tankar genom att träna på att fokusera). Här kommer självkontrollen in som styrinstrument över drifter. Drifter blir underordnade överjaget. Konsekvent blir det det onda en irrelevant faktor i samhället. Följaktligen kommer man att förstå att det är människan att kylla på för det ondas uppkomst. Guds plan med människan som företrädare för livet på jorden är ju att människan skall upphöja det allmängoda till allmänlag. Heliga föreskrifter talar klart om resurser, metoder, "stötestenar" och problemlösningar på vägen till måluppnåelse. Alltså, för att ingen utav oss blir utsatt materiellt eller andligt. Att ingen känner sig obekväm och otillräcklig (tvivel: "Både och  och varken eller ?", Utomjording eller vanlig människa, accepterad eller inte? ... Förtryckt eller letargisk? ) så länge man handlar korrekt. Vi skall inte bli hästar med förbundna ögon. På var och en av oss vilar ansvaret till den andras välmående. Vi är beroende av varandra. Därför hade filosofen Imanuel Kant rätt: pliktetik och moraletik bör styra allt i livet. Det är en lag att följa: naturlag. VIssa företeelser och väsen har inte fått i arv egen vilja, därför är de lagbundna från början. De med intellektet och sin fri vilja skall väl se till att förstå dessa lagar och anpassa sig till dem. Som följd av detta blir även våra kunskapsmål (läs: vetenskapsmål) baserade på denna rätta (goda) tanke - att inte förstöra för det goda (utan tillföra det goda). Det onda är ju resultat av just fel fundament till handlande.

Att poängtera. Självkontroll gynnar vetenskap - den sanna vetenskapen som är hela mänskligheten till nytta, dvs. i god syfte. All vetenskap som missunnar och- eller skadar någon (missbrukas) är falsk vetenskap. Till slut blir det en konklusion att det goda participerar med äkta känslor, medan det onda väcker falska känslor. Känslor har med hjärtat att göra. Själen absorberar och erfarar. Allt detta bestämmer vårt tillstånd. Detta tillstånd definierar vårt själsliv. Själslivet är i en kamp med vårt samvete, ty vårt samvete gör sig påmind. Om man struntar i det, blir det integritetsproblem: Å ena sida vet man inte vem man är. Å andra sida vet man att den man är definierar honom/henne. Kom ihåg att varje enskilld person i ett samhälle är "en samhällskod i ett hav av "människokoder" som bildar en gemensam kod som de alla använder. Samhället får i så fall en oidentifierad kod.

Notera att samvetet anfaller själen. Att vara lycklig (eller olycklig) påverkas av det allmängiltiga vetandet. Sanningen är att Gud gav oss tillräckligt med resurser som kan försäkra det att vi alla på vår planet kan bli nöjda. Lyckan söker vi individuellt. Materiella resurser är inte till stor hjälp i detta avseende. För lyckan krävs det att vår andliga del får djupa tillfredsställelser. Alltså, en människas lycka reflekteras i hennes själ. Alla andra reflektioner av njutningar är ett falskt ljus som kan släckas när som helst (läs: de är kortvariga; så kortvariga att man måste vara i en ständig jakt efter dem så att det inte finns tid för rätt fokusering.

Olyckliga händelser kan drabba människan, men inte förstöra hennes personliga integritet. Det är endast vi själva med vårt sätt att handla som kan förstöra den.

Trots att det är många bitar som utgör en hel mosaik av fakta vill jag avgränsa mig till samspelet kropp och själ som resultat av självkontroll i all dess benämning. Detta uppfattar jag som livsmålets rättesnöre. Tillfredsställelsen är ett andligt begrepp. Det är upplevelser livet handlar om. Alla vi är skapta till rättuplevelser. Lyckliga är de som har dem. Lyckliga är de som vet målet med livet.

...och man säger att det är irrationellt att tro på Gud därför att man inte ser Honom. Ser vi våra känslor som bestämmer över våra lycko- eller olyckotillstånd?! För upprätthållningens skull är det bra för var och en av oss att ofta komma ihåg vad vi var från början. Från befruktat ägg till födseln. Med de tre perioder: preembryoperioden, embryoperioden och fosterperioden har vi fått allt vi behöver för att kunna lägga fram bevis på Guds existens. Speciellt är det viktigt att fundera kring den egentliga livsfrukten som har med den första fetusrörelsen att göra.

Gud har inga problem, det är människans kunskap som har problem. Eller viljefrånvaro att acceptera det som är uppenbart...

På tröskeln till en ny världsordning

Samverkan eller split?! Gemenskap eller utanförskap?! Globalisering eller ekonomisk isolering?! Demokrati eller diktatur?! Framgång eller baksteg?! Människa eller omänniska?! Humanism eller brutalitet vill vi att "behandla" oss? Genom att välja oss väljer vi vårt öde. Det är ingen tvekan om. Det är orsak-verkan förbindelse som är inbyggd i naturlagar. Lått oss inte luras av vårt (stundens) läge. Gud frestar människor i olika situationer. Därför är rättvisan inte snabb i sitt handlande, men den är oundviklig för oss alla. Ansvaret vilar på oss!!! Alltså, valet är vårt. Ta ansvar eller inte. Det är i dagens läge lika med: "Döda, ej låt dem leva!" eller "Döda ej, låt dem leva!" Glöm aldrig att allting vi vet någonting om berör oss också. Det som är alltid viktigt att tänka på, när vi sätts på prov, är att begripa den rätta innebörden som är en variabel för bedömnig av vårt val: främjar det det goda eller det onda?!

Denna epok i världssamhällsutveckling har nått sin vändpunkt. Nu existerar endast två politiska partier (blockpolitik) i världen. Allt handlar om makt. Skall vi välja våld, förtryck, förnedring, trångsynthet som medel att använda för att uppnå målet?! Skall vi bli hänsynslösa?! Det är det det aktuella makthavande parti i världen eftersträvar, idag mycket mindre blygsamt än igår. Det står i proportion till situationen på terräng som detta parti förberett under senaste tiden. Det partiet är maktbrukare (maktmissbrukare) idag. Detta faktum, rent språkfilosofiskt uttryckt, bjuder de ekonomiskt- och positionsstarka på sin politiska inställning som sätter imperativ på hänsynslöshet. Det börjar med själviskhet (med den mildaste formen av ondska) för att vinna terräng för att sedan "snyggt och prydligt" upphöja inhumanism till allmän lag. Antihumanism är på språng.

Antihumanism alltså. Koden?! Oskyddad och skriker ut sitt namn: ÖVERMÄNNISKA, för att förlöjliggöra människa. Öppet.

Å andra sidan har vi ett parti som brinner för mänskliga idealer. För rättvisa. Det är för närvarande ett blygsamt parti. Humanism är dess politiska bärande idé - dess fundamentala livsmotto. Vi andra då?! Skall vi välja humanism eller brutalitet att "behandla" oss? Det är på tiden att bestämma sig vilken väg ska vi ta oss till. Det är god tid idag; kanske blir det sent i morgon. Handla måste man omedelbart! Genom att välja sitt parti. Det finns bara två att välja mellan. Parter att välja mellan.  Två parter: rätt eller fel?!

Valet har springande kommit till oss. Denna gång måste man välja sida, ty situationens underton är väldigt allvarlig. Var och en utav oss måste bli medveten om att medan vi väntar med valet faller människor runt om i världen offer till omänskligt beteende. Därför är även vi inte oskyldiga. Vi är inför val: kärlek eller hat; Bevara eller utplåna meningen med livet. Ska vi leva ett meningslöst liv, eller bevara det lilla av meningen vi har och jobba för att utvidga perspektivet av det mänskliga tänkandet angående saken i fråga. Livskvalitén: ha eller inte ha?! Ingen tid att avvakta: Ovissheten hånskrattar åt oss, vårt tvivel. Just nu är alla människor i världen utsatta. Om Västeuropa och Östeuropa inte tar sig samman blir det krig som ingen vinner på. Allmän tillintetgörelse.

Jag är en maktlös människa. Inget förutom kärlek för människan i all ordets benämning har jag att komma med. Jag uppmanar Västeuropa att engagera sig i saker som för stunden ser ut att inte drabba det (mitt, ditt, hans, hennes, dess; vårt,deras EUROPA). Men på sikt blir det ett katastrofalt läge för alla EUROPÉER, om EUROPA inte blir en sammanbunden makt både POLITISKT- OCH MILITÄRT: jag kommer från balkan och vet precis vad jag är rädd för. Ändå har jag ett stort hopp om en bättre framtid för oss. Europa kan skapa fred i världen. Ingen annan kontinent kan det. Europas sammanhängande landsmassa har resurser att skapa fred i världen. Jag styrker mitt påstående med fakta: Europa är ett mest levande exempel på konfliktkontinent av alla kontinenter och däri ser man Europas möjligheter. En världsdel med så små inhemska: historiska, kulturella och fysiskt avgränsade delar av jordytan som överlevt så många historiska epoker inger hopp om att Europa är kapabel att vinna över sina demoner just nu. Det vad beträffar dåtid. Att prova mot dagens verklighet: Ungefär 750 miljoner invånare i Europa är inget att försumma. Inte heller näst högsta produktiviteten i världen skall man försumma. Speciellt inte om man vet att EUROPA HAR EN MEST LEVANDE KRAFT (människor) AV ALLA KRAFTER: till ytan näst minst men till befolkningen tredje största världsdel. Att poängtera: EUROPA ÄR NÄST MEST TÄTBEFOLKADE VÄRLDSDEL. Bara vi tar oss samman, kommer vår framtid bli ljusast av alla våra överlevda tider.

Vi kan inte blunda för USA:s nya vändning i politik. Vi kan inte blunda för Rysslands fatala behov av att påtvinga sin STORHET att utöva makt, var som helst i världen. Inte heller kan vi bortse från ett faktum att Turkiet är ställt mot väggen av Ryssland. Det är Ryssland som tvingar ner Recep Tayyip Erdogans envälde i halsen på turkiska medborgare. Detta därför att det är lättare att kontrollera (läs: knäcka) en person (ställa inför sin "militära domstol") än ett helt byråkratisystem. Europa då?! Vi kan antingen rädda varandra eller utplåna varandra.

Vi kan bli ett stort och mäktigt förbund som inte alls Ryssland kan blunda för. Vi kan bli en respektabel styrka som för ett budskap om respekt för allas rätt till ett anständigt liv. Ifall någon ger sig på vår ursprungliga rättighet, förenade blir vi kapabla att försvara oss. Om man har sin ädla kamp, ja menar om man kämpar emot orättvisa kan man förebygga krig. Ordet kamp är positivt i sig. Men kriget är väpnad kamp och är negativt i sig. Man skall aldrig anfalla, men försvara sig är man skyldig. Alla är skyldiga att försvara samhället... och bidra till att det blir FRED PÅ JORDEN. Det räcker för oss alla med resurser. Välstånd till alla jordklotets invånare skulle lätt gå att uppnå om vi kunnat få stopp på krig i världen. Det är krigsförstörelser och krigsherrarnas förvridna bild av lönsamhet som gör människor fattiga.

Jag blir glad om Sveriges röst blir högre. Sverige har ett helt utarbetat system som vilar på humanistiska ideér. Bli inte blyg, vår Sverige. Upp med huvudet och visa dig! Det är att vara stolt över, inte att skämmas för. Säg till Europa du (mig lyssnar ingen på) att Europa måste ta sig samman. Det är alldeles uppenbart nu. Europa har medel att överleva och bli en ledande makt i världen. Sverige har resurser att inta en medlarställning och ta en ledande roll när det gäller att driva frågan om globalisering, rent ideologiskt sett.

För sanna idealer är värt att kämpa. Det är en värdefull kamp. Värt att leva för den, hur mycket den än kostar. Tycker ni att citatet (Voltaire): "Jag gillar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att ha dem" förmedlar människans inre styrka?!

Man befinner sig på vägkorsningen: två vägar finns att välja mellan. Det är framtiden det handlar om. Det är vi som bestämmer hur vi ska ha det: bra eller dåligt. Vi är på tröskeln till en ny världsordning. Meningen med livet är att alla ska vara med, med var sitt bidrag till för att vi alla ska ha ett meningsfullt liv (livskvalité). Vi måste engagera oss - eftersom det angår oss.