Livet är alltid samma. Lyckan ställer alltid samma krav, ty vi är alltid samma. Det rör sig om uppfattningar och upplevelser. Livet går. Jämt och ständigt rör det sig. Runt om oss, inom oss. Där finns ingen skillnad. Men skillnaden finns i utvecklingen. Däremot råkar utvecklingen i dödläge om man inte tar hänsyn till UPPLEVELSEN. Varför?! Därför att upplevelsen är en drivande kraft för utveckling. I själva verket blir upplevelsen en garanti till rörelse (läs: meningen med livet). Detta därför att döden är en skiljelinje mellan rörelse och stillastående. Detta faktum fäller alla teorier om stagnation i livets utveckling, ty även en uppgiven och likgiltig person rör sig. Och det rör sig inom den. Vad vill jag framhäva som min tankegång här?! Två ord: betydelselös(t) och oväsentlig(t). Jag vill avfärda dem som konspiratoriskt nonsens. Och här varför: Jag tycker att allting är både av betydelse och av vikt. Därför tycker jag att de två orden är överflödiga i vårt "mänskliga" lexikon. I stället för dem finns två andra ord som är meningsfulla: ointressant och irrelevant.
Om allting rör sig (vilket är sant) då finns det ingenting som är betydelselöst eller oväsentligt, helt enkelt p.g.a. att även det betydelselösa och det oväsentliga verkar (rör sig). Men om det vi kallar för betydelselöst omnämns till ointressant för en pågående process, då har vi inga språkfilosofiska problem. Följaktligen blir det oväsentliga praktiskt taget det irrelevanta för vår grej, men det ändå bestämmer riktning, längd av processen och bidrar antingen till rätt resultat eller olösta problem. Därför"skaffade" fakta kan bli irrelevanta (men inte oväsentliga) för utvecklingen, de är ändå maktpåliggande arbete med vårt uppdrag. Alltså, de är väsentliga för de påverkar vår "hastighet" (och är stötestenar) fram till målet. Och inte bara det. Det har också med det goda och det onda att göra, dvs. med vårt handlande på vår livsväg (rätt och fel). Jag lägger tonvikten på våra gärningar.
Notera att målet för detta skrivande är att behandla ordet LYCKA. Lyckan är ju livets mål. Lyckan har inte med uppfattningar att göra. Alltså, i vårt letande efter lycka finner vi ingenting som är betydelselöst eller oväsentligt för resultat av sökandet, ty det påverkar det. Däremot kan det bli ointressant och irrelevant för vår upplevelse.
Hela livet handlar om upplevelser av omvärlden. Därför är hela världen inuti oss. Vi blir bara påverkade av den, därför att våra upplevelser definierar oss. Ser vi våra upplevelser?! Hur mycket av det materiella som vi kan röra vid finns i våra upplevelser?! Men våra upplevelser berör oss. Vad är i så fall mer verkligt: det att vi har en kropp, eller det att vi rör på den ((hur kommer det sig?), ha ont i den (hur vet vi det?), mm?! Alltså, vi har en känsla av något. Ser vi känslan?! Vi ser kroppar, men en människokropp som har ett liv i sig har känsel för allt. Man upplever. Konklusion blir att det är upplevelser som är livets kärna. De är inte materiella, vilket leder till en rationell tanke om att det är irrationellt att uppfatta materia som grundläggande sanning. En rationell vetenskap skall prioritera verkan, framför orsak. Det är verkan vi måste handskas med. Man skall prioritera själen och ta hand om kroppen. All materia är uppbyggd av atomer. Ingen ifrågasätter det faktum, men livet handlar inte om brytning och asteroider. Livet är större än så. Större än atomens beståndsdelar. Större än avbrytande av förbindelse. Större än kollisionsfragment. Det är en glädje att klänga fast vid försoning. Upplevelsen är större. Våra upplevelser berör oss.
Att dra en parallell: På tal om det materiella, kan vi röra vid Gud?! Nej. Men vi kan beröra (angenämt att undvika röra) det Han Skapat för oss. Vi upplever det, och det berör oss. Tänk efter: Handlar livet om det att beröra eller om att bli berörd? ... Vi finns till. Vi kom från "ingenstans", ... för att kunna tänka, erfara, förändra. Tänka och erfara. Uppleva.
Uppleva!!! Mycket liv i detta ord. Min definition (som existensförklaring) är inte det kända filosofiska uttrycket: "Jag tänker, alltså finns jag till", utan "Jag UPPLEVER, alltså finns jag till". Jag känner på. Varför?! Därför att ordet "tänka" är en beteckning för det abstrakta, medan ordet "erfara" betecknar det konkreta. Samspelet mellan dem två är "uppleva". Vilket samspel talar jag om?! Själ och kropp. Upplevelsen av smärta eller njutning. Både har med sanning att göra.
För mig "tänka" och "erfara" betyder livsprocess, medan ordet "handla" är drivkraften i denna process. Upplevelsen blir handlingens resultat. "Erfara" är ingen självklarhet att man ska direkt ha känt glädje, sorg, frustration, m.m. Reflexion behöver tid. Tillståndet är "post reaction": lycklig eller olycklig. Man upplever lycka eller olycka. Upplevelsen är en synonym till livet. Upplevelsen innehåller element av både det abstrakta och det konkreta: det teoretiska och det praktiska. VÅR KROPP REAGERAR. Vår kropp är som en skål däri ligger vår själ med sina upplevelser: kroppen (skålen) har sin funktion endast om den är i bruk. Den är ett medel själen använder. Styr människan över sin kropp, eller kroppen styr över människan?! Undra vem bestämmer över tillståndet! Vi måste ju tilldela någon huvudrollen, eller hur? Å ena sidan, om vi väljer kroppen (läs: det materiella) blir det varken någon garanti att vi blir lyckliga eller att vi står på oss. Å andra sidan finns det inte heller någon garanti att vi blir lyckliga om vi väljer själ (det andliga). Men här, på tal om "att stå på sig", finns en verklig garanti att stå på sig, dvs. att vara sig själva. Handlar inte livet om att hävda sig och sina behov?! Hävda sin rätt. Rätt att ha behov också. Hävda sin rätt! Rätt att våga stå på sig försäkrar en utveckling. Om vi har det i åtanke kommer aldrig utmaningens svårighetsgrad att överraska oss. Att våga har, alltså, med framgång att göra. Detta kräver ansträngningar.
Ett naturligt socialt tillstånd inkluderar samma status och respekt för alla människor i ett visst samhälle. Vi är SKAPTA av samma material - för samma ändamål, vilket försäkrar jämlikhet. Alltså, alla människor är lika mycket värda. Den som glömmer det och överskrider sin rätt, undervärderar, på så sätt, SIN INTELLEKTUELLA PRODUKTION. Vi finns till för att handla. Handla korrekt.
Ingen av oss har permanent immunitet: inte medicinsk, inte diplomatisk, inte juridisk immunitet varar på obestämd tid, speciellt inte villkorslöst. I alla fall varar den inte längre än fram till dödsögonblicket. Och vi är alltid nära döden just därför att ingen av oss vet när det är dags - att dö.
Att poängtera: Man ska ta ansvar för sitt liv genom att bidra till rättupplevelser: inom oss och oss emellan. Vi ska därför vara på jakt efter fienden inom oss. Vi skulle inte ha suttit och låtit oss bländas, förblindas av häradsdomaren, när vi borde ha haft vår egna väl och ve för ögonen för att våra SÄTT blir VÄRDEFULLA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar