Redan från födelsen börjar man lära sig prioritera. Prioritera rätt. Detta för att veta både när och varför skall man ta i något och när och varför släppa taget.
En total självkontroll (läs: självbehärskning) bör vara människas livsmål. Det högst uppsatta livsmålet. Självkontroll i kombination med den enskillda personens intellekt skall styra över riktning, intensitet och effekt av dennes drivkraft. Alltså, man skall bekräfta sig på ett värdefullt sätt. På tal om värdena går det inte att hoppa över moral och plikt som grundreglerna. I annat fall blir någon orättvist behandlad (läs.skadad). En sådan drivkraft blir stimulans- eller motbjudning beroende av utmaningens kvalité: medvetenhet om att vår handling skall få bra konsekvenser (allmänt betraktat) måste bli närvarande: det försäkrar inre lugn, bra val och rätt mått som en garanti för en bestående harmoni som ska råda i världen, liksom den råder i solsystemet. Idag skryter man om materiella tillgångar, men hur mycket tillför man sin själ egentligen?! Jag påminner bara om balans: kropp och själ! Med all rått, ty det är många olyckliga människor i välståndsländerna. Undra om världen blivit bättre av överflöd av det materiella?! Fattiga och rika: står det rätt beskrivning av dessa begrepp?! Jag tror inte att det står rätt till med uppfattningen om dem - på allmän nivå.
Vilka tankar vill jag förmedla här?! Ja. De är: Intellektet överväger situationen (drar slutsats om valet är bra eller inte), sedan beslutar man om sin handling. Alltså, man beviljar eller avslår inspiration - tanke - och enligt detta handlar. För vad man än bestämmer sig för (beviljar eller avslår) behövs det stimulans för det, vilket automatiskt försäkrar kreativitet, eftersom det handlar om viljan. Vi vet ju att utan vilja blir det ingen kreativitet. Vad kreativitet betyder för utveckling vet vi alla. Att självkontroll och kreativitet går hand i hand framgår av målformuleringen: att formulera målet förutsätter självkontroll (att kontrollera egna tankar genom att träna på att fokusera). Här kommer självkontrollen in som styrinstrument över drifter. Drifter blir underordnade överjaget. Konsekvent blir det det onda en irrelevant faktor i samhället. Följaktligen kommer man att förstå att det är människan att kylla på för det ondas uppkomst. Guds plan med människan som företrädare för livet på jorden är ju att människan skall upphöja det allmängoda till allmänlag. Heliga föreskrifter talar klart om resurser, metoder, "stötestenar" och problemlösningar på vägen till måluppnåelse. Alltså, för att ingen utav oss blir utsatt materiellt eller andligt. Att ingen känner sig obekväm och otillräcklig (tvivel: "Både och och varken eller ?", Utomjording eller vanlig människa, accepterad eller inte? ... Förtryckt eller letargisk? ) så länge man handlar korrekt. Vi skall inte bli hästar med förbundna ögon. På var och en av oss vilar ansvaret till den andras välmående. Vi är beroende av varandra. Därför hade filosofen Imanuel Kant rätt: pliktetik och moraletik bör styra allt i livet. Det är en lag att följa: naturlag. VIssa företeelser och väsen har inte fått i arv egen vilja, därför är de lagbundna från början. De med intellektet och sin fri vilja skall väl se till att förstå dessa lagar och anpassa sig till dem. Som följd av detta blir även våra kunskapsmål (läs: vetenskapsmål) baserade på denna rätta (goda) tanke - att inte förstöra för det goda (utan tillföra det goda). Det onda är ju resultat av just fel fundament till handlande.
Att poängtera. Självkontroll gynnar vetenskap - den sanna vetenskapen som är hela mänskligheten till nytta, dvs. i god syfte. All vetenskap som missunnar och- eller skadar någon (missbrukas) är falsk vetenskap. Till slut blir det en konklusion att det goda participerar med äkta känslor, medan det onda väcker falska känslor. Känslor har med hjärtat att göra. Själen absorberar och erfarar. Allt detta bestämmer vårt tillstånd. Detta tillstånd definierar vårt själsliv. Själslivet är i en kamp med vårt samvete, ty vårt samvete gör sig påmind. Om man struntar i det, blir det integritetsproblem: Å ena sida vet man inte vem man är. Å andra sida vet man att den man är definierar honom/henne. Kom ihåg att varje enskilld person i ett samhälle är "en samhällskod i ett hav av "människokoder" som bildar en gemensam kod som de alla använder. Samhället får i så fall en oidentifierad kod.
Notera att samvetet anfaller själen. Att vara lycklig (eller olycklig) påverkas av det allmängiltiga vetandet. Sanningen är att Gud gav oss tillräckligt med resurser som kan försäkra det att vi alla på vår planet kan bli nöjda. Lyckan söker vi individuellt. Materiella resurser är inte till stor hjälp i detta avseende. För lyckan krävs det att vår andliga del får djupa tillfredsställelser. Alltså, en människas lycka reflekteras i hennes själ. Alla andra reflektioner av njutningar är ett falskt ljus som kan släckas när som helst (läs: de är kortvariga; så kortvariga att man måste vara i en ständig jakt efter dem så att det inte finns tid för rätt fokusering.
Olyckliga händelser kan drabba människan, men inte förstöra hennes personliga integritet. Det är endast vi själva med vårt sätt att handla som kan förstöra den.
Trots att det är många bitar som utgör en hel mosaik av fakta vill jag avgränsa mig till samspelet kropp och själ som resultat av självkontroll i all dess benämning. Detta uppfattar jag som livsmålets rättesnöre. Tillfredsställelsen är ett andligt begrepp. Det är upplevelser livet handlar om. Alla vi är skapta till rättuplevelser. Lyckliga är de som har dem. Lyckliga är de som vet målet med livet.
...och man säger att det är irrationellt att tro på Gud därför att man inte ser Honom. Ser vi våra känslor som bestämmer över våra lycko- eller olyckotillstånd?! För upprätthållningens skull är det bra för var och en av oss att ofta komma ihåg vad vi var från början. Från befruktat ägg till födseln. Med de tre perioder: preembryoperioden, embryoperioden och fosterperioden har vi fått allt vi behöver för att kunna lägga fram bevis på Guds existens. Speciellt är det viktigt att fundera kring den egentliga livsfrukten som har med den första fetusrörelsen att göra.
Gud har inga problem, det är människans kunskap som har problem. Eller viljefrånvaro att acceptera det som är uppenbart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar