söndag 18 september 2016

Så gärna vill jag…

...berömma naturens skönhet,
eller vetenskapens popularitet,
men allting är redan omsjunget
förutom nåt som verkar vara tvunget.

Liksom, man kämpar mot rasism
fast detta är också en schism,
ty man skyller på unga män
vilket gör mig mycket ledsen.

Har någon undrat över orsaker
för sådana rasist-nazistiska smaker?!
Man skyller på dem jag gillar
men några andras hat mig förbryllar.

Mina pilar mot de lite-mycket äldre
vilkas smak för samhällshälsa varit sämre,
mot de som glömt förklara freden,
såsom att kärleken är ursprungliga seden.

Hur skall den unge veta det
att varma händer har en poet,
hur skall den unge kärleken hylla?!
I stället för den fick han förbrylla.

Känner du igen?

Känner du igen mig?
Du – för dig berättar jag,
just för dig som läser detta,
känner du igen mig?

Du vars hjärta liknar mitt,
det vet jag väl:
både jag och du känslor har,
de gör oss illa ibland.

Vi gråter när det är dags att gråta
och känner till olika klanger.
Vi läser dikter
och sörjer diktarens oförmåga…

att göra sig glad,
inte heller dig kan det ge lycka.
De tunga klangerna  säger detta
du redan vet och känner.
Du själv är diktare…

Känner du igen dem?
De som räknar upp pengar
och glömmer bort små saker
såsom att urskilja olika klanger,
…jag tycker synd om dem.

För dig berättar jag,
vi är ju så lika.
Tyst. Livet går vidare,
ändå leder sanningen.

För oss berättar jag,
vi har drömt den sanna drömmen.
Tyst. Ge mig din förlåtelse och fortsätt din väg,
ty jag är ingen diktare.

Man skall veta

Lyckan kan man inte nå
den kan man bara få.
Lyckan kan man inte förutse
den kan bara ske.

Lyckan är att längta efter
om du följer de flesta poeter.
Min teori – den hittar du på nära håll
fast på ett villkor – granska innehåll!!!

Lyckan - att ibland orka pladdra
inte att genom livet fladdra.
Lyckan – en tung  livserfarenhet
som inträdeskort för evighet.

Du kallar mig inte, Bosnien!

Jag har väntat länge på
att höra dig ropa på mig;
jag har längtat mycket
att bara kunna träffa dig.

Åren går,
om din krossade kropp
drömmer jag ofta;
även långt borta,
känner jag din själ dofta.

Bosnien, du kallar mig inte,
varför – det vet jag väl,
dina sår gör dig ont,
vilket gjort dig lite stel.

Och jag också, jag med,
jag är inte den samma;
jag tackar Gud som räddat mig
och ser min själ ett annat land krama.

Du kallar mig inte, min mor,
tillfälligt tar hand om mig - min farmor.
Är det konstigt eller skönt,
att tycka om er båda gör det inte ont?!

Politikern

Jag lyssnade på en politikers tal
beträffande livets ideal,
denna bjöd på sin ideologi
som jag tror är rena utopi,

därmed lät politikern arg,
påminde mig om en hungrig varg,
och mycket feministisk blev hon,
det sa mig min intuition.

Denna hade talat om kvinnoförtryck
och mot mig riktade sin blick.
Det var ju slöjoförtryck
att just på mitt huvud fästa sin blick.

Är det slöjan som förtrycker folk?!
Låt mig vara min egen tolk!
Jag trivs väl så här,
oroa dig inte stående där.

I stället kom ett steg närmare
då blir dina uppfattningar klarare.
Friheten finner sin väg till oss
den är inte identisk med släppa loss.

… Det var ganska sent,
när på tal kom departement
liksom, där vill man vara dirigent,
men politikern saknar goda argument.

Då väcktes mitt behov att försvara
denna tjänstemannaskara,
ty det har varit min ideal
att försvara de utsatta för anfall.

En nödlögn

En man vill gärna viska
om hur alla blir friska,
och han har en bevisad tes,
ty det inte finns någon antites.

Men vi alla utgör en syntes,
av att tala om detta blev denne hes
och därför vill han viska nu,
eftersom han inte lärt sig ljuga ännu.

Ändå om en sak vill han kvida
som får honom att lida,
om detta att ljuga i nöd,
ty ingen vill ge honom stöd.

Även har han ett verkligt bevis
på hela världens kris,
men för tillfället skall han ljuga i nöd
bara att få lite stöd.


(P:S. Det här är en klagovisa som syftar på att tråka ut läsaren för att minska allvaret av undertonen genom att verka barnsligt enkel med för mycket rim. Nyfiken på att veta vad man gnäller över?!)

Slyngeln – kallade man honom

Att återkalla livet i en död kropp
kunde han visst göra,
en liten hand, kärleksfullt,
kunde den doktorn förstora.

Att putsa dricksglas
så att speglas in,
avslöja spegelns lögn
och även lyssna mandolin.

Att bota de spetälska
kunde han också
och lida mycket likaså,
han är bland oss förvisso.

Men man ville inte
och ännu inte vill
uppfatta honom rätt;
folkets läkare, han förblir.

Skyll inte på honom
om många sjuka blir kvar,
han försöker bara övertyga oss
om att han Gud fruktar.

Slyngeln,
kallade man honom
idag kanske – en dåre
han, en bland doktorer
sjunger idag – la more.

En bedrövad flicka

Genom skogen kliver en klipsk flicka,
tankfull och ensam, kanske lite tapper;
nyfiken på att hitta en nyckel.
Man kan hitta den - står det på ett papper.

Ett avlägset land döljer nyckeln,
la more mia… sjunger man dikt;
ett gammalt brev måste man öppna,
att hitta nyckeln flickans är plikt.

I en dammig lår ett inlåst brev,
i brevet en hänvisning
till ett annat fjärran land
där det finns gåtans lösning.

Ett otroligt tålamod måste flickan ha,
snyggt och prydligt måste det göras;
jag är så liten, tänker flickan,
en röst viskar: av de stora allt förstöras.

Det knackar…

på  dörren till människan
sökande förändringar
som vanligt.
Det knackar…
krävande allmän ideal.
Beordrar tillbakablick
för upprätthållningens skull.

Ser man på?!
Det är dags
att ta sig i kragen
innan målets saknad
dyker upp
och slår hårt,
innan inspirationen tar slut,
chanser försvinner
och döden skördar våra liv.

Det finns plats.
Det finns mening.
Finns utrymme
för  alla.
Det är bara att se
utan ovilja
att livet är att ifrågasätta sig.

Hur blir det denna stund?!

Hur blir det denna stund
när all rikedom stannar i en själ,
undra om det gör ont
att bara säga farväl?!

Hur blir det denna stund
när själen lämnar ens kropp,
undra om pengarna gäller
som något som ger hopp?!

Hur blir det denna stund
när allting sätts på sin plats,
skall man uppfatta då
att lyckan gäller själens glans?!

Hur blir det denna stund
som vår Nietzsche inte nämnt,
blir det att förneka Gud,
eller sanningen uppfatta för sent?!

Vad hände med Darwin till slut
och vad med alla de kloka män,
kunde de vinna över döden,
tänk över detta min lilla vän!?

Hur blir det denna stund
när ett liv vilar i en själ,
får man säga ingen lärde mig,
blir det egentligen ett sakskäl?!

lördag 17 september 2016

Det ondas nödvändighet

När balansen blir rubbad, är det det onda som man måste kämpa emot. Teorin orsak - verkan kristalliseras då. Orsaken kan definieras med "rubbad balans", medan verkan liknas vid det onda som uppkommit. Både det goda ock det onda behövs, de själva är "aktörer i spelet", p g a att vi människor är otillräckliga genom att bara finnas till. Vi har ju också fått en uppgift att göra på jorden - att frambringa rörelse (läs:försäkra existens av aktivitet, handling). Utan handling viljan som begrepp är något obefintligt. Utan vilja däremot inga intellektuella perspektiv finns för oss människor. Utan perspektiv förlorar begreppet "mening"sin natur. Utan natur inga alls varelser. Utan varelser ingen skapelse, utan skapelse ingen skapare. Den ända ståndpunkt som återstår är: SKAPARE, GUD finns; ty vi alla har erfarit det att när naturbalansen är rubbad blir det naturkatastrofer. Vem orsakar dem?!  Människan! Inte bara det: när vi levande varelser förlorar balansen,faller vi, blir sjuka antingen fysiskt eller psykiskt. Vi har också erfarit det att det onda inte är tinget i sig utan det är ett resultat av val som levande varelser har gjort. Det belyser ett faktum att alla levande varelser kan både ha ont och göra ont. Alltså, att bli valda och kunna välja innesluter att alla levande varelser( inte organismer) har en vilja. Den kan bli detet (hos djur och människor), jaget (hos människor) och överjaget (hos människor). Det är också rimligt att framföra en tanke om att människan förstår medan djuret inte förstår. Det är intellektet som gör människan speciell. Ett djur ser med sina ögon och hör med sina öron. Människan ser med bägge två ögon och intellekt, medan hon hör med både öron och intellekt. Ett sådant sätt att se och höra ger människan möjlighet att reflektera. Hur vi reflekterar över saker och ting är det som definierar vårt beteende. Därför är ansvaret för syn, hörsel och förstånd som Guds gåva en stor börda människan bär på. Det är bara människan som fått en FRI vilja att välja med. Människan är antingen den bästa eller den värsta av alla varelser därför att hon väljer sig själv och bestämmer över sig själv. Det vill jag kalla "tinget i sig " En fri vilja på gott och ont.

Det goda är äldre än det onda. Det goda är äldre en djävulen. Den blev till en djävul först när han blev olydig mot sin Herre. Högmodet har varit orsak till det onda. Gud upplyste oss om det, varnade oss för detta frestelse, via Adam och Eva. Om Gud ville så skulle inte det onda funnits till. Vår Herre är Vishet och Visshet. Om Han inte skapat det onda, inte heller meningen med livet skulle finnas. Meningen med livet är att välja rätt: Känna igen det onda, förstå hur det hela förhåller sig och bekämpa det. Det är en livslång process som får människan att lära sig saker som t.ex. att allt som är ont gör någon ont.

Dåliga människor återkallar minnet av de goda människorna. Insyn i ondskans många ansikten upphöjer det goda till den högsta nivå som man kan uppnå. Ondska och godhet är, bildligt talat, två skål på vågen. Den som väger tyngre än den andra återspeglar antingen förlust eller vinst ...  i slutändan olycka eller lycka.