Författarens förord

Första generations invandrare i Sverige tänker både på svenska- och på sitt hemspråk. Såsom det finns skillnader mellan två språk, i tal och skrift, kommer det sig ofta att man tänker olika tankar beroende på vilket språk man tänker på för stunden, om man skriver på båda språk. Följaktlingen skriver man om olika saker. Det känns lite konstigt att översätta sin egen text, speciellt p g a att det handlar om inspiration. Med vilket språk den kommer till mig - detta språk ger orduttryck. Därför kommer texter skrivna på bosniska i bilaga. Jag känner att det är rätt åt boken: "En muslimsk invandrares liv i en bok i nanden"
Tematik varierar mycket. Det är helt normalt, ty man har haft ett liv före invandringen som satt sin prägel på människans själ. Detta liv i Sverige sätter en slutlig frankering på själens totala utformning. Hoppas läsaren förstår. Svårigheter i livet, kriget, lidelse, möte med annat som välkomnar och ej välkomnar, allt detta berikar en människa. Att erfara livet på olika sätt kan ge skador, men i slutändan år det människan till nytta. Alla vill ha ett liv beströdd med rosor men det är oftast vi måste få stick i finger ( ett, eller flera) innan vi har rosor i våra händer. Det är få människor som lottat sig lyckliga att få allting "dukat på bordet". För min del är det ingen särskilld lycka med detta, ty man går miste om en stor mängd erfarenheter. På gott och ont. Vissa är ämnade att ta på sig större börda än några andra. Jag har accepterat detta och klagar inte. Men jag känner. Det måste man alltid. Våra livserfarenheter bestäämmer känslornas intensitet. Man kan inte hjälpa saken. Känslorna liknar hjärnan. Ju mer man fYller på (eller tränar - hjärna) desto större intensitet (bättre resultat - hjärna). Näst sista som slutar fungera när en människa dör är känslor (exempelvis: rädsla, samvetskval, ånger, ont, ångest, m.m.), Endast vissa hormoner som tex vissa växsthormoner (skägg, naglar) slutar fungera kanske en vecka sedan man varit död (Ingen vetenskapsteoretisk kunskap utan jag sjäv har bevittnat det). Ursäktar mig för två föregående onödiga meningar. Hoppas ni inte blir besvikna på att ägna tid att läsa "En muslimsk invandrares liv i en bok i handen".