Jag har tänkt ut en struktur på min boks utseende. Det skulle bli en samlingsbok med titeln: "En muslimsk invandrares liv i en bok i handen", som består av fyra enheter. Av dessa, två på svenska: prosa (med titeln: "Ståndpunkt") och dikter (med titeln: "Själens tal"). Skriverier på bosniska skulle anges som bilaga och också bestå av två enheter: dikter (titel: "Utisak") och prosa (titel: "Osvrt").
Om det är nägra bland Er som önskar att denna blogg ser dagens ljus, må ni tycka. Det är ni som bestämmer om boken skall ges ut. Vill ni ha "En muslimsk invandrares liv i en bok i handen"?
Jag fortsätter skriva tills Era svar kommer. Dessa svar kommer att visa antingen "grönt eller rött trafikljus". Det gäller att endast skriva ett av de två ord: "grönt" - "rött". Jag vet att det är lite komplicerat att logga in och kommentera (tar tid), men jag ber Er göra det. Tack på förhand!
I nu läget är det "gult". I väntan på "trafiksignalen" ska jag tänka ut något nytt att ha i beredskap ifall det blir "grönt" från Er. Om det blir tystnad, det säger mig att ingen är intresserad.
tisdag 25 oktober 2016
Författarens förord
Första generations invandrare i Sverige tänker både på svenska- och på sitt hemspråk. Såsom det finns skillnader mellan två språk, i tal och skrift, kommer det sig ofta att man tänker olika tankar beroende på vilket språk man tänker på för stunden, om man skriver på båda språk. Följaktlingen skriver man om olika saker. Det känns lite konstigt att översätta sin egen text, speciellt p g a att det handlar om inspiration. Med vilket språk den kommer till mig - detta språk ger orduttryck. Därför kommer texter skrivna på bosniska i bilaga. Jag känner att det är rätt åt boken: "En muslimsk invandrares liv i en bok i nanden"
Tematik varierar mycket. Det är helt normalt, ty man har haft ett liv före invandringen som satt sin prägel på människans själ. Detta liv i Sverige sätter en slutlig frankering på själens totala utformning. Hoppas läsaren förstår. Svårigheter i livet, kriget, lidelse, möte med annat som välkomnar och ej välkomnar, allt detta berikar en människa. Att erfara livet på olika sätt kan ge skador, men i slutändan år det människan till nytta. Alla vill ha ett liv beströdd med rosor men det är oftast vi måste få stick i finger ( ett, eller flera) innan vi har rosor i våra händer. Det är få människor som lottat sig lyckliga att få allting "dukat på bordet". För min del är det ingen särskilld lycka med detta, ty man går miste om en stor mängd erfarenheter. På gott och ont. Vissa är ämnade att ta på sig större börda än några andra. Jag har accepterat detta och klagar inte. Men jag känner. Det måste man alltid. Våra livserfarenheter bestäämmer känslornas intensitet. Man kan inte hjälpa saken. Känslorna liknar hjärnan. Ju mer man fYller på (eller tränar - hjärna) desto större intensitet (bättre resultat - hjärna). Näst sista som slutar fungera när en människa dör är känslor (exempelvis: rädsla, samvetskval, ånger, ont, ångest, m.m.), Endast vissa hormoner som tex vissa växsthormoner (skägg, naglar) slutar fungera kanske en vecka sedan man varit död (Ingen vetenskapsteoretisk kunskap utan jag sjäv har bevittnat det). Ursäktar mig för två föregående onödiga meningar. Hoppas ni inte blir besvikna på att ägna tid att läsa "En muslimsk invandrares liv i en bok i handen".
Tematik varierar mycket. Det är helt normalt, ty man har haft ett liv före invandringen som satt sin prägel på människans själ. Detta liv i Sverige sätter en slutlig frankering på själens totala utformning. Hoppas läsaren förstår. Svårigheter i livet, kriget, lidelse, möte med annat som välkomnar och ej välkomnar, allt detta berikar en människa. Att erfara livet på olika sätt kan ge skador, men i slutändan år det människan till nytta. Alla vill ha ett liv beströdd med rosor men det är oftast vi måste få stick i finger ( ett, eller flera) innan vi har rosor i våra händer. Det är få människor som lottat sig lyckliga att få allting "dukat på bordet". För min del är det ingen särskilld lycka med detta, ty man går miste om en stor mängd erfarenheter. På gott och ont. Vissa är ämnade att ta på sig större börda än några andra. Jag har accepterat detta och klagar inte. Men jag känner. Det måste man alltid. Våra livserfarenheter bestäämmer känslornas intensitet. Man kan inte hjälpa saken. Känslorna liknar hjärnan. Ju mer man fYller på (eller tränar - hjärna) desto större intensitet (bättre resultat - hjärna). Näst sista som slutar fungera när en människa dör är känslor (exempelvis: rädsla, samvetskval, ånger, ont, ångest, m.m.), Endast vissa hormoner som tex vissa växsthormoner (skägg, naglar) slutar fungera kanske en vecka sedan man varit död (Ingen vetenskapsteoretisk kunskap utan jag sjäv har bevittnat det). Ursäktar mig för två föregående onödiga meningar. Hoppas ni inte blir besvikna på att ägna tid att läsa "En muslimsk invandrares liv i en bok i handen".
Må Gud förbarma sig över SOSSARNA, amen!
Inte därför att vi gillar dem särskillt mycket. Det är för balansens skull som vi måste stötta dem - socialdemokraterna. Bättre väg finns inte för dagen, morgon- och övermorgondagen. Sen ska vi se. Vi behöver sossarna för balansens skull. Vi i Sverige. Om Sverige vill leva i fred. Sossarna är fred - lika. Misstagit sig, har de gjort också, men är de ensamma om det?! Vem och vilket parti har ofelbart glidit sin väg? Om ni vet, upplys mig, snälla, om det! Sossarna utövade makt 1993 och det var ett ganska ljust period i Sverige. På heder och samvete, har jag aldrig röstat på dem. Jag röstat på moderatrna. Dässväre, moderaterna bryr sig inte om vilken klass majoriteten av deras väljare tillhör. De kör envist mot kapitalismens "ansiktsutryck". De kör hårt. De börjar stå som stötestenar på demokratins väg. Sverigedemokraterna chansar med dem, eftersom Jymie Åkesson är nog kapabel att urskilja olika klanger i politiken. Empati kan, ibland, göra martyrer av oss. Bort med molnen över Sverige!
Jag vill inte bli stämplad som feminist ( det klär mig inte), men det är så patetiskt att jag nästan skulle kunna jubla för Feministisk initiativ, bara de inte varit så mycket rödfärgade. Vilka andra val, förutom sossarna?! Folkpartiet har tyvvär gått i skugga, de gröna har blivit trötta, vänsterpartiet följer inte modeskick (läser fortfarande gamla böcker. De kunde väl skriva nya eller, åtminstone, lägga till i de gamla. De drömmer om Marks, Engels, Lenin ... och gråter efter sin sköna ungdom, och plockar studenter så som de själva blivit plockade i sitt förflutna. De, vänsterpartisterna, de är mig upp i dagen sådana patetiska som de är. Jag känner verkligen simpati gentemot dem. Synd att de inte hyser samma känslor för mig. Att arm i arm gå till vallokal och ringa in sossarna.
Jag skojar. Det är ingen skoj med detta. Röken kommer till Sverige. Ur en annan skorsten än man väntat sig. Det är någon vinner tiden på att peka ut syndabocken. Jag säger inte att syndabocken inte syndat. Men, om man bryr sig om detta land, så vet man att det är bäst för Sverige att bli neutral. Som alltid. Sverige har inte det i ådrorna att gå framåt över döda kroppar. Inte rikedom på andra länders bekostnad (läs: älende), dvs Sverige har varken expansionistiska- eller ekonomiska intressen att vinna i den röra vissa bortom Sverige befinner sig. De är i den med avsikt. Sverige skall inte in i fälla. Vänta och se varifrån vinden kommer och vilken riktning tar den. Vissa stater må hända återkallar minnen av sina gamla tider. 360 år är svårt att glömma - speciellt om de varit fruktbara. Jag vet att vi i Sverige kommer att klara oss. Tillsammans, alla som bor i vårt humanistiska samhäälle. Sverige har inte glömt 1900-talet, den stora utvandrigen till USA. En gång var Sverige nästan urfattig. Svenskarna har inte glömt Moa och Harry Martinsson, inte heller Bellmans Stockholm. Sverige har inte glömt sina rötter. Inte heller jag. Må Sverige bedöma vilka känslor hyser jag mot den. Observera att jag är beslöjad invandrarkvinna på 60 år som fortfarande är sugen på att lära känna Sverige mer och mer. Här hittade jag min tillflykt. Därför, välj sossarna! Gör Sverige glad. Och mig. Jag vet att du också, och alla andra, kommer att (om inte nu) i efterhand bli stolta över sitt val. Definitivt.
Jag vill inte bli stämplad som feminist ( det klär mig inte), men det är så patetiskt att jag nästan skulle kunna jubla för Feministisk initiativ, bara de inte varit så mycket rödfärgade. Vilka andra val, förutom sossarna?! Folkpartiet har tyvvär gått i skugga, de gröna har blivit trötta, vänsterpartiet följer inte modeskick (läser fortfarande gamla böcker. De kunde väl skriva nya eller, åtminstone, lägga till i de gamla. De drömmer om Marks, Engels, Lenin ... och gråter efter sin sköna ungdom, och plockar studenter så som de själva blivit plockade i sitt förflutna. De, vänsterpartisterna, de är mig upp i dagen sådana patetiska som de är. Jag känner verkligen simpati gentemot dem. Synd att de inte hyser samma känslor för mig. Att arm i arm gå till vallokal och ringa in sossarna.
Jag skojar. Det är ingen skoj med detta. Röken kommer till Sverige. Ur en annan skorsten än man väntat sig. Det är någon vinner tiden på att peka ut syndabocken. Jag säger inte att syndabocken inte syndat. Men, om man bryr sig om detta land, så vet man att det är bäst för Sverige att bli neutral. Som alltid. Sverige har inte det i ådrorna att gå framåt över döda kroppar. Inte rikedom på andra länders bekostnad (läs: älende), dvs Sverige har varken expansionistiska- eller ekonomiska intressen att vinna i den röra vissa bortom Sverige befinner sig. De är i den med avsikt. Sverige skall inte in i fälla. Vänta och se varifrån vinden kommer och vilken riktning tar den. Vissa stater må hända återkallar minnen av sina gamla tider. 360 år är svårt att glömma - speciellt om de varit fruktbara. Jag vet att vi i Sverige kommer att klara oss. Tillsammans, alla som bor i vårt humanistiska samhäälle. Sverige har inte glömt 1900-talet, den stora utvandrigen till USA. En gång var Sverige nästan urfattig. Svenskarna har inte glömt Moa och Harry Martinsson, inte heller Bellmans Stockholm. Sverige har inte glömt sina rötter. Inte heller jag. Må Sverige bedöma vilka känslor hyser jag mot den. Observera att jag är beslöjad invandrarkvinna på 60 år som fortfarande är sugen på att lära känna Sverige mer och mer. Här hittade jag min tillflykt. Därför, välj sossarna! Gör Sverige glad. Och mig. Jag vet att du också, och alla andra, kommer att (om inte nu) i efterhand bli stolta över sitt val. Definitivt.
Mardrömmar
Förmågan att hitta konventionella och oväntade lösningar på problem är ingens ensamrätt. De etablerade akademiker kunde tänka sig lämna lite utryme för eldsjälar inom ett visst vetenskapsområde. Ge "eldsjälarna" chans att vinna "hedersgästposition"! De som saknar behörighet kan också idèmässigt bidra till att samhällets (på global nivå) invecklade problem löses. Det är på tiden att involvera jordens alla intresserade enskillda individer i den dynamiska process som pågår. För framgångens skull. Och ... alla vi kan bli intresserade av något. Ge oss chans att var och en utav oss blir till nytta och på så sätt slipper samhället ha mållösa, desperata - likgiltiga medlemmar. Framtidsutsikter blir, jag lovar, ljusare, ty alla vi har någonting att komma med. Vi behöver ge varandra chans att bekräfta sig.
Inatt hade jag mardrömmar. Någonting "science fiction" liknande ... Franska kolonibesittningar. Okända stater som står under franskt protektorat ... jag svettas ... Jag lever 360 år tillbaka i tiden. Är rädd. Mycket. Notera,jag lever alla de 360 år, i min dröm. Befinner mig på olika platser. Reser från stat till stat.
Huvudrollen var tilldelad Frankrike, i mitt fiktiva liv. Franska var det språk jag talade. Då och då var det egelska som störde mitt sätt att höra klart på. I sömnen kunde jag inte engelska, bara några ord. Ord som jag låtsas om att jag förstått ( gömd under en bänk på någon torg där jag darrig och svettig, utan att ha för avsikt, tjuvlyssnade på ett samtal som några soldater haft) var: Britiska imperiet, Indien ... Jag darrade av rädsla. Rädslan skrek i mig, skrämde livet ur mig. I drömmen visste jag att jag hade upplevt "dejavu" (franskt ord, eller hur?" Jag sa ju att jag använde det franska språket då jag drömde mina mardrömmar.) Jag visste att jag befunnit mig, förut, i precis samma situaton: visste att jag varit skrämd, gömd under torgbänken fast i ett annat och, dessutom, närstående land. Språket man talade i min första "uplevelse" var igenkänt av min känsla för språk. När "dejavu lämnat min hjärna", var jag redan långt borta. Något himmelsfärdliknande (med skillnad att jag inte har någon vetskap om hur himmelsfärd fungerar)... Jag kommer ihåg att jag slitit hund för att få lite bröd och vatten. Man tvingade mig med våld att ta av min "hidjab", man tog ut mitt hjärta, tömde på innehållet och sedan försökte, också med våld, hälla något i det. Jag visade motstånd. Självklart, fick jag stryk för det. Jag fick mycket stryk både själ- och kroppstryk, kommer jag ihåg. Det var förskräckligt. Fasan. Underordning av mitt innersta. Mitt hemspråk blekades med blekmedel. Konstig sömn, väldigt konstig. I den undrade jag också, i allt mitt elände: vem är jag, vilket land befinner jag mig i (det lät som att det var Frankrike, men jag var väldigt, väldigt osäker på detta, eftersom vanliga människor i vanliga samtal använde ett orientaliskt språk, trodde jag i alla fall), varifrån kommer jag, hur kom jag dit, vad gör jag där och alla dumma frågor likt dessa?!
Av min mardröms 360 år är det för lite jag kommer ihåg. Senilitet är inget konstigt med när man levt i hela 360 år, tycker jag. Därför slutar jag anstränga mig att bevisa min skarpsynthet.
Det här kommer jag ihåg (från mina 360 sovande år):
Jag sitter i en källare. Där är det fullt med folk. Vi tittar på en film: År 1950. Frankrike ( visas på en TV, i den västra källarhörnet ); Algeriet, år 1830 (visas på tv-skärm, i den högra källarhörnet). Jag har problem. Jag vet inte åt vilket håll ska ja titta. Det förvirrar mig. Jag svettas av förvirring. Jag vaknade upp, hoppade ur sängen och blev glad att det var bara dröm. Klockan var för lite att stigga upp på allvar, så jag la mig igen. I sömnen undrar jag över sådant som: Hur algeriska rebbellerna blivit till? Varför tror jag att de befinner sig i Frankrike, eller ...!? Varför "eller", är det bara ett ord i överflöd, eller?! Ser ut som att Frankrike inte är markägaren där. Denna min dröms plats, var också någon annans än min dröm fast en verklig sådan. Skillnaden var bara den att i den andres dröm var det ingen tvekan om att Frankrike var, är och förblir markägare. ... Tedde sig för mig, i drömmen, som "Frankrike på låtsas". Kaotiskt med drömmen. Detta kaos väcker mig igen, men ... så utmattad som jag var av alla dessa konstigheter, somnar jag om, och försover mig. Frankrike söker upp mig igen. Frankrike staten, inte Frankrike markägare. Komplicerat. Strunt samma. Det är ju alltid svårt att berätta dröm, speciellt om du som gammal blatte lider av långvarig stress, har koncentrationsvårigheter och ångestattaker. Alzheimer, då och då. Ändå ska jag försöka fortsätta. Under min försovna tid i Frankrike, drömde jag om att jag rest till: Syrien, Palestina och Egypten. Där snackades olikt, men mest engelska. Jag tittade på (något senare år, i min dröm) när Palestina grävdes när under jorden. Jag vaknade tll. Sen drunknade jag igen i en djup sömn ... i sömnen - år 1922, Gaza och Västbanken.
Sedan drömmer jag om att jag befinner mig i, "från topp till tå", - Europa. Fast, Europa på semester i något annat, Europa avlägset, land. Står och tittar på en kvinna och många barn runt om henne (förmodligen är hon mamma till dem, t. o. m. hör jag några av dem säga mamma till henne) som står och pratar med en annan kvinna (något mörkhyad) som gråter efter att ha ett barn. Den kvinnan med många barn, till min förvåning, går några steg framåt, kommer ansikte mot ansikte med en annan något mörkhyad kvinna som håller en bebis i famnen, tar bebisen, går tillbaka samma väg, stannar ansikte mot ansikte med den kvinnan hon talat först med och räcker "det lilla paketet" till henne.
I drömmen undrar jag: Hur kunde hon göra så, och med vilken rätt? Varför ta ifrån någon annan, du kunde vara human på egen räkning!? Du har flera barn, denna kvinna vars bebis du tagit (ifrån henne) har inte fler barn än det, kanske?!. Jag vaknade häftigt upp. Mardrömmen var levande i mig. Sorg över- och rädsla för oråttvisa som jag sett i sömnen var kvar.
Vad kommer härnäst när jag faller i sömn?! Vakna upp rättvisans eldsjälar! Håll om mig, håll om oss alla! Må ni vakna. Vakna, for Guds skull!!! Medan ni sover demokratin är på väg att försvinna i tomma intet.
Kära Voltaire, var din deklamation ett skoj?! Du sa ju: "Min demokrati sträcker sig dit där din börjar". Var det förgeves jag lärt mig ditt citat utantill på alla språk som betyder någonting i denna globala drömmen min?!
Imanuel Kants "PLIKTETIK" och "MORALETIK"" är något värt att återkalla i minnet. Åtminstone göra ett försök,i våra fundersamma stunder. Kärleken är större. Kärleken är Guds tecken. Därför, låt oss inte att våra livsmål blir en fiktion!!!
Inatt hade jag mardrömmar. Någonting "science fiction" liknande ... Franska kolonibesittningar. Okända stater som står under franskt protektorat ... jag svettas ... Jag lever 360 år tillbaka i tiden. Är rädd. Mycket. Notera,jag lever alla de 360 år, i min dröm. Befinner mig på olika platser. Reser från stat till stat.
Huvudrollen var tilldelad Frankrike, i mitt fiktiva liv. Franska var det språk jag talade. Då och då var det egelska som störde mitt sätt att höra klart på. I sömnen kunde jag inte engelska, bara några ord. Ord som jag låtsas om att jag förstått ( gömd under en bänk på någon torg där jag darrig och svettig, utan att ha för avsikt, tjuvlyssnade på ett samtal som några soldater haft) var: Britiska imperiet, Indien ... Jag darrade av rädsla. Rädslan skrek i mig, skrämde livet ur mig. I drömmen visste jag att jag hade upplevt "dejavu" (franskt ord, eller hur?" Jag sa ju att jag använde det franska språket då jag drömde mina mardrömmar.) Jag visste att jag befunnit mig, förut, i precis samma situaton: visste att jag varit skrämd, gömd under torgbänken fast i ett annat och, dessutom, närstående land. Språket man talade i min första "uplevelse" var igenkänt av min känsla för språk. När "dejavu lämnat min hjärna", var jag redan långt borta. Något himmelsfärdliknande (med skillnad att jag inte har någon vetskap om hur himmelsfärd fungerar)... Jag kommer ihåg att jag slitit hund för att få lite bröd och vatten. Man tvingade mig med våld att ta av min "hidjab", man tog ut mitt hjärta, tömde på innehållet och sedan försökte, också med våld, hälla något i det. Jag visade motstånd. Självklart, fick jag stryk för det. Jag fick mycket stryk både själ- och kroppstryk, kommer jag ihåg. Det var förskräckligt. Fasan. Underordning av mitt innersta. Mitt hemspråk blekades med blekmedel. Konstig sömn, väldigt konstig. I den undrade jag också, i allt mitt elände: vem är jag, vilket land befinner jag mig i (det lät som att det var Frankrike, men jag var väldigt, väldigt osäker på detta, eftersom vanliga människor i vanliga samtal använde ett orientaliskt språk, trodde jag i alla fall), varifrån kommer jag, hur kom jag dit, vad gör jag där och alla dumma frågor likt dessa?!
Av min mardröms 360 år är det för lite jag kommer ihåg. Senilitet är inget konstigt med när man levt i hela 360 år, tycker jag. Därför slutar jag anstränga mig att bevisa min skarpsynthet.
Det här kommer jag ihåg (från mina 360 sovande år):
Jag sitter i en källare. Där är det fullt med folk. Vi tittar på en film: År 1950. Frankrike ( visas på en TV, i den västra källarhörnet ); Algeriet, år 1830 (visas på tv-skärm, i den högra källarhörnet). Jag har problem. Jag vet inte åt vilket håll ska ja titta. Det förvirrar mig. Jag svettas av förvirring. Jag vaknade upp, hoppade ur sängen och blev glad att det var bara dröm. Klockan var för lite att stigga upp på allvar, så jag la mig igen. I sömnen undrar jag över sådant som: Hur algeriska rebbellerna blivit till? Varför tror jag att de befinner sig i Frankrike, eller ...!? Varför "eller", är det bara ett ord i överflöd, eller?! Ser ut som att Frankrike inte är markägaren där. Denna min dröms plats, var också någon annans än min dröm fast en verklig sådan. Skillnaden var bara den att i den andres dröm var det ingen tvekan om att Frankrike var, är och förblir markägare. ... Tedde sig för mig, i drömmen, som "Frankrike på låtsas". Kaotiskt med drömmen. Detta kaos väcker mig igen, men ... så utmattad som jag var av alla dessa konstigheter, somnar jag om, och försover mig. Frankrike söker upp mig igen. Frankrike staten, inte Frankrike markägare. Komplicerat. Strunt samma. Det är ju alltid svårt att berätta dröm, speciellt om du som gammal blatte lider av långvarig stress, har koncentrationsvårigheter och ångestattaker. Alzheimer, då och då. Ändå ska jag försöka fortsätta. Under min försovna tid i Frankrike, drömde jag om att jag rest till: Syrien, Palestina och Egypten. Där snackades olikt, men mest engelska. Jag tittade på (något senare år, i min dröm) när Palestina grävdes när under jorden. Jag vaknade tll. Sen drunknade jag igen i en djup sömn ... i sömnen - år 1922, Gaza och Västbanken.
Sedan drömmer jag om att jag befinner mig i, "från topp till tå", - Europa. Fast, Europa på semester i något annat, Europa avlägset, land. Står och tittar på en kvinna och många barn runt om henne (förmodligen är hon mamma till dem, t. o. m. hör jag några av dem säga mamma till henne) som står och pratar med en annan kvinna (något mörkhyad) som gråter efter att ha ett barn. Den kvinnan med många barn, till min förvåning, går några steg framåt, kommer ansikte mot ansikte med en annan något mörkhyad kvinna som håller en bebis i famnen, tar bebisen, går tillbaka samma väg, stannar ansikte mot ansikte med den kvinnan hon talat först med och räcker "det lilla paketet" till henne.
I drömmen undrar jag: Hur kunde hon göra så, och med vilken rätt? Varför ta ifrån någon annan, du kunde vara human på egen räkning!? Du har flera barn, denna kvinna vars bebis du tagit (ifrån henne) har inte fler barn än det, kanske?!. Jag vaknade häftigt upp. Mardrömmen var levande i mig. Sorg över- och rädsla för oråttvisa som jag sett i sömnen var kvar.
Vad kommer härnäst när jag faller i sömn?! Vakna upp rättvisans eldsjälar! Håll om mig, håll om oss alla! Må ni vakna. Vakna, for Guds skull!!! Medan ni sover demokratin är på väg att försvinna i tomma intet.
Kära Voltaire, var din deklamation ett skoj?! Du sa ju: "Min demokrati sträcker sig dit där din börjar". Var det förgeves jag lärt mig ditt citat utantill på alla språk som betyder någonting i denna globala drömmen min?!
Imanuel Kants "PLIKTETIK" och "MORALETIK"" är något värt att återkalla i minnet. Åtminstone göra ett försök,i våra fundersamma stunder. Kärleken är större. Kärleken är Guds tecken. Därför, låt oss inte att våra livsmål blir en fiktion!!!
Haiku
Skickat: den 12 januari 2013 17:18
Till: ingrid.jacobsson@livisverige.org
Ämne: Haiku-tävling
Bortsorterat från tävlingen men klart värt att läsas.
Haiku
Hungriga vargar -
intellektdelikventer
och deras maktbruk
Solen i väster -
trettiofemåriga
mannekängs fotsteg
Morgondaggdroppe -
bebisen sover
i sin mammas famn
--
Globalisering -
vattenöversvämningar
på toaletter
Ovädersmorgon
krigsförbrytelselag i
krigsherrarnas blick
Färglabyrinter -
utvalda politikers
sammanträdestal
Till: ingrid.jacobsson@livisverige.org
Ämne: Haiku-tävling
Bortsorterat från tävlingen men klart värt att läsas.
Haiku
Hungriga vargar -
intellektdelikventer
och deras maktbruk
Solen i väster -
trettiofemåriga
mannekängs fotsteg
Morgondaggdroppe -
bebisen sover
i sin mammas famn
--
Globalisering -
vattenöversvämningar
på toaletter
Ovädersmorgon
krigsförbrytelselag i
krigsherrarnas blick
Färglabyrinter -
utvalda politikers
sammanträdestal
Fina dikter
Följande dikter är bortsorterade från dikttävlingen "Månadens dikt" på Svenska Kulturnyheter, men klart värda att läsas.
Skickat: den 17 september 2016 18:38
Till: ann-helen.ranen @ svenskakulturnyheter.se
Labyrinten
Svagheten. Monotonin, förtvivlan
och människoliven
vandrar - hopknutna
genom jordens virvel.
Besvikelser. Apatin och motgångar
flyter
genom själens fördärv.
Styrkan. Aktiviteten, hoppet
och livets iver
känner igen
vägen ur denna labyrint.
--
Hoppet
I hela mitt liv
vissa livserfarenheter
ersätter varandra:
längtan – hopp
besvikelse – hopp
förödelse – hopp.
Jag lever.
Känslan av alla dessa
har dött
förutom en:
jag har kvar hoppet.
--
Benåda din tår
Benåda din tår
det tar väl en stund
inom vilken du möjligen
hinner upptäcka dess grund.
Någon stund låt den
på din kind som tecken vara.
Benåda din tår -
din mänsklighet försvara!
--
Till slut
Glömma, måste man.
Tvinga fram
rationella tankar!!!
Lida?! Sluta, måste man
men… hur…?
Det återkommer.
Ta bort tankar.
Förbannelse.
Ta bort känslor,
men…går inte.
Dö… förr eller senare
men… inte det samma
om i så fall renhjärtad
eller smutskastad.
--
Först var det ord…
ett rop efteråt,
ett svar därefter.
Sedan var det trötthet
försummandet efteråt,
en varning därefter.
Därefter var det virvel
förstörelsen efteråt,
en chans till därefter.
Här och nu:
hoppet om en
upprätt människa.
--
Inkräktarsjäl
I skymundan…
obesvarade frågor
tunga sinnen
närvarande längtan,
bekräftelse…
livets drivkraft.
I skymundan…
tvivelaktiga svar
betungande rädsla,
beroende ställning…
generell multiplikationstecken.
I skymundan…
logiska motsättningar
nakenhet
kontrollerad tankegång,
ett anständigt liv- i dagens ljus.
--
Man har krånglat…
Man har krånglat…
sökande kunskap,
för att utveckla.
Man har krånglat…
sökande tillfredsställelse,
för att resonera.
Man har krånglat…
sökande utmaningar,
för att bekräfta sig.
Man har krånglat…
sökande äventyr,
för att själv trassla in sig i det.
--
Lyckans spår
Aska. Sorg.
Brasa. Lycka.
Stormar av tankar
vansinniga drömmar
resten av den falska lyckan
en väv av oro
våren utan solglitter
splittrade hjärtan – människor.
--
Kärleken
I vårblommans knopp
i fågelns kvittrande
i första gryning,
kärlekens tecken.
I skymningens viskning
i ett bibehållet minne
i en gömd tår,
kärlekens tecken.
I huset öppet för alla
i ett vänligt leende
i barnets öga,
den rena kärleken.
--
En titellös högvisa
O, dagen när jag föddes
O, barndomen
O, ungdomen
O, min mogna ålder!!!
Har jag klarat av uppgiften?!
Med födseln – mitt uppdrags födelse,
order till handlande
på avbetalning.
Barndomen – handlandes inträde,
på föräldrarnas samvete.
Ungdomen – handlandes förvirring,
på samhällets samvete.
Min mogna ålder – handlandes upprättelse.
på mitt samvete.
Jag anstränger mig.
Hoppas – i god riktning.
--
Sverige, farmor
Begäran är kanske inte så stor
om jag vill kalla dig för farmor,
farmödrar är ändå bortkastade,
ty de närmaste är belastade…
Possessiviteten är kanske utan vikt
ifall man försummar dess plikt
att bevara sitt goda namn,
att de dina är i din famn.
Skickat: den 17 september 2016 18:38
Till: ann-helen.ranen @ svenskakulturnyheter.se
Labyrinten
Svagheten. Monotonin, förtvivlan
och människoliven
vandrar - hopknutna
genom jordens virvel.
Besvikelser. Apatin och motgångar
flyter
genom själens fördärv.
Styrkan. Aktiviteten, hoppet
och livets iver
känner igen
vägen ur denna labyrint.
--
Hoppet
I hela mitt liv
vissa livserfarenheter
ersätter varandra:
längtan – hopp
besvikelse – hopp
förödelse – hopp.
Jag lever.
Känslan av alla dessa
har dött
förutom en:
jag har kvar hoppet.
--
Benåda din tår
Benåda din tår
det tar väl en stund
inom vilken du möjligen
hinner upptäcka dess grund.
Någon stund låt den
på din kind som tecken vara.
Benåda din tår -
din mänsklighet försvara!
--
Till slut
Glömma, måste man.
Tvinga fram
rationella tankar!!!
Lida?! Sluta, måste man
men… hur…?
Det återkommer.
Ta bort tankar.
Förbannelse.
Ta bort känslor,
men…går inte.
Dö… förr eller senare
men… inte det samma
om i så fall renhjärtad
eller smutskastad.
--
Först var det ord…
ett rop efteråt,
ett svar därefter.
Sedan var det trötthet
försummandet efteråt,
en varning därefter.
Därefter var det virvel
förstörelsen efteråt,
en chans till därefter.
Här och nu:
hoppet om en
upprätt människa.
--
Inkräktarsjäl
I skymundan…
obesvarade frågor
tunga sinnen
närvarande längtan,
bekräftelse…
livets drivkraft.
I skymundan…
tvivelaktiga svar
betungande rädsla,
beroende ställning…
generell multiplikationstecken.
I skymundan…
logiska motsättningar
nakenhet
kontrollerad tankegång,
ett anständigt liv- i dagens ljus.
--
Man har krånglat…
Man har krånglat…
sökande kunskap,
för att utveckla.
Man har krånglat…
sökande tillfredsställelse,
för att resonera.
Man har krånglat…
sökande utmaningar,
för att bekräfta sig.
Man har krånglat…
sökande äventyr,
för att själv trassla in sig i det.
--
Lyckans spår
Aska. Sorg.
Brasa. Lycka.
Stormar av tankar
vansinniga drömmar
resten av den falska lyckan
en väv av oro
våren utan solglitter
splittrade hjärtan – människor.
--
Kärleken
I vårblommans knopp
i fågelns kvittrande
i första gryning,
kärlekens tecken.
I skymningens viskning
i ett bibehållet minne
i en gömd tår,
kärlekens tecken.
I huset öppet för alla
i ett vänligt leende
i barnets öga,
den rena kärleken.
--
En titellös högvisa
O, dagen när jag föddes
O, barndomen
O, ungdomen
O, min mogna ålder!!!
Har jag klarat av uppgiften?!
Med födseln – mitt uppdrags födelse,
order till handlande
på avbetalning.
Barndomen – handlandes inträde,
på föräldrarnas samvete.
Ungdomen – handlandes förvirring,
på samhällets samvete.
Min mogna ålder – handlandes upprättelse.
på mitt samvete.
Jag anstränger mig.
Hoppas – i god riktning.
--
Sverige, farmor
Begäran är kanske inte så stor
om jag vill kalla dig för farmor,
farmödrar är ändå bortkastade,
ty de närmaste är belastade…
Possessiviteten är kanske utan vikt
ifall man försummar dess plikt
att bevara sitt goda namn,
att de dina är i din famn.
Olja - ett definierat begrepp från både materiell och andlig ståndpunkt
Replik på Gudrun Schymans debattartikel "Vi vill se avspänning, inte krigshets" i Nya Wermlands-Tidningen, publicerad 2016-09-15 på http://nwt.se/asikter/debatt/2016/09/15/vi-vill-se-avspanning-inte
Skickad: den 17 september 2016
Till: Debattredaktör Henrik L Barvå och Emma Lindell, webbredaktör på nwt.se
Bortsorterat av Nya Wermlands-Tidningen.
P.g.a. att jag saknar resurser att se luckor i Gudrun Schymans sätt att uppfatta säkerhetspolitik och, dessutom, håller helt och hållet med henne, undviker jag att resonera över hennes tankegångssätt. Såja, jag prisar varje hennes ord. Men, för utmaningens och min övertygelsens skull vill jag utvidga debattområde och, om möjligt, bidra till att också utvidga perspektivet för det mänskliga tänkandet vad beträffar säkerhetspolitik. Här nedan får ni läsa och debattera det jag skrivit:
Olja - ett definierat begrepp från både materiell och andlig ståndpunkt
Definitivt vet jag vad jag snackar om. Oljan är guld - ur en materiell synvinkel. Oljan är intresse - från ett andligt perspektiv. Konklusion - oljan lever. En sådan slutsats, alltså, framhäver en tanke om att intresse inte är ett materialistiskt begrepp. Snarare orsak till det materiellas existens. Men begreppen som underskott och överskott som dess (intressets) verkan associerar till det materiella. Här (bl.a.) har stormaktsländer, som den ena parten, problem. De vill ha överskott på olja för att bekräfta sin högfärdighets position. Å andra sidan har "tredje världen", den andra parten, ett ännu större problem. Den har olja i sin värld. I denna värld lever människor. Deras värld befinner sig i deras land. De vill bestämma över det som är deras egendom och, dessutom, har de tröttnat på att konstant jagas av högfärdsdjävulen. Alltså, två parter har var sitt problem. Oljan lever dem emellan. Oljan som har de båda delarna: en levande varelse skall ha: den kroppsliga - som rinner och den andliga - som ställer till det.
När två parter har problem är det inga allmänna problem. Men när de vill lösa det, problemlösningen blir mål för dem båda. Detta mål (i ovannämnda fall) gynnar endast en part. Följaktligen dyker det upp en konflikt mellan dem. Då får även allmänheten problem. Det gläder ingen.
Om man förstår detta som journalist så slutar man hetsa upp situationen. Hets mot ett visst folkgrupp, dess religion, går inte i hand med demokrati, dvs. allmänt välbefinnande. Dessvärre, att tro att man kan knäcka någons identitet, rättare sagt - en stor folkgrupps identitet, är ren utopi. Oberoende av vad man än trodde på från början, får man skylla sig själv. Sak samma - får man skylla sig själv, ty alternativen fanns då såsom de finns nu. Eftersom vi lever i nutiden, måste vi ta chansen och överväga dem (alternativen som finns till förfogande nu). Hets är inte alternativ som gynnar någon eller något.
Ett sofistikerat sätt att föra fram konversation angående företeelser som är högt utvecklade och komplicerade (ISIS, NAZISTISKA ORGANISATIONER, m.m.) kan bli ett förträffligt alternativ. Mitt budskap är: skaffa en ytterligt sofistikerad mätapparatur. Glöm inte att alla svenska medborgare är frivilligt här. Det ger mig rätt att föra fram en tanke om att vi alla tycker om detta land. Det man tycker om är man rädd om. Sveriges gränser är våra gränser. Sveriges välmående är vårt välmående. En gumma på 60 år som jag kan inte bli en beundransvärd soldat, fysiskt betraktat. Men andligt sett kan den bli en sköldmö för fienden. Sveriges lagar eftersträvar rättvisa. Bravo för dem. För lagarna. Vi behöver inte influeras för mycket av andras problem. Om de andra vill få hjälp från Sverige att lösa dem, innesluter det inte att de (problemdrabbade) dikterar sätten att hjälpa på. Sverige kanske vet bättre. Om de problemdrabbade kunde (läs: ville) förstå vad det var frågan om, skulle de klara av att lösa sina problem på egen hand. I annat fall behöver de färska idéer från potentiella medhjälpare.
P.S. Problem i Sverige är konstgjorda. Vi i Sverige, med vår representativ demokrati och skarpsynthet, kan hitta sätt på naturlig metod att blåsa luft i lungorna på några få bland oss som för stunden inte själva kan andas. Jag rekommenderar tålamod för upprättshållningens skull.
Varma hälsningar från en kvinnlig-muslimsk-beslöjad-invandrar-svensk, obehörig utilitarist.
Ajsa Cisija
Skickad: den 17 september 2016
Till: Debattredaktör Henrik L Barvå och Emma Lindell, webbredaktör på nwt.se
Bortsorterat av Nya Wermlands-Tidningen.
P.g.a. att jag saknar resurser att se luckor i Gudrun Schymans sätt att uppfatta säkerhetspolitik och, dessutom, håller helt och hållet med henne, undviker jag att resonera över hennes tankegångssätt. Såja, jag prisar varje hennes ord. Men, för utmaningens och min övertygelsens skull vill jag utvidga debattområde och, om möjligt, bidra till att också utvidga perspektivet för det mänskliga tänkandet vad beträffar säkerhetspolitik. Här nedan får ni läsa och debattera det jag skrivit:
Olja - ett definierat begrepp från både materiell och andlig ståndpunkt
Definitivt vet jag vad jag snackar om. Oljan är guld - ur en materiell synvinkel. Oljan är intresse - från ett andligt perspektiv. Konklusion - oljan lever. En sådan slutsats, alltså, framhäver en tanke om att intresse inte är ett materialistiskt begrepp. Snarare orsak till det materiellas existens. Men begreppen som underskott och överskott som dess (intressets) verkan associerar till det materiella. Här (bl.a.) har stormaktsländer, som den ena parten, problem. De vill ha överskott på olja för att bekräfta sin högfärdighets position. Å andra sidan har "tredje världen", den andra parten, ett ännu större problem. Den har olja i sin värld. I denna värld lever människor. Deras värld befinner sig i deras land. De vill bestämma över det som är deras egendom och, dessutom, har de tröttnat på att konstant jagas av högfärdsdjävulen. Alltså, två parter har var sitt problem. Oljan lever dem emellan. Oljan som har de båda delarna: en levande varelse skall ha: den kroppsliga - som rinner och den andliga - som ställer till det.
När två parter har problem är det inga allmänna problem. Men när de vill lösa det, problemlösningen blir mål för dem båda. Detta mål (i ovannämnda fall) gynnar endast en part. Följaktligen dyker det upp en konflikt mellan dem. Då får även allmänheten problem. Det gläder ingen.
Om man förstår detta som journalist så slutar man hetsa upp situationen. Hets mot ett visst folkgrupp, dess religion, går inte i hand med demokrati, dvs. allmänt välbefinnande. Dessvärre, att tro att man kan knäcka någons identitet, rättare sagt - en stor folkgrupps identitet, är ren utopi. Oberoende av vad man än trodde på från början, får man skylla sig själv. Sak samma - får man skylla sig själv, ty alternativen fanns då såsom de finns nu. Eftersom vi lever i nutiden, måste vi ta chansen och överväga dem (alternativen som finns till förfogande nu). Hets är inte alternativ som gynnar någon eller något.
Ett sofistikerat sätt att föra fram konversation angående företeelser som är högt utvecklade och komplicerade (ISIS, NAZISTISKA ORGANISATIONER, m.m.) kan bli ett förträffligt alternativ. Mitt budskap är: skaffa en ytterligt sofistikerad mätapparatur. Glöm inte att alla svenska medborgare är frivilligt här. Det ger mig rätt att föra fram en tanke om att vi alla tycker om detta land. Det man tycker om är man rädd om. Sveriges gränser är våra gränser. Sveriges välmående är vårt välmående. En gumma på 60 år som jag kan inte bli en beundransvärd soldat, fysiskt betraktat. Men andligt sett kan den bli en sköldmö för fienden. Sveriges lagar eftersträvar rättvisa. Bravo för dem. För lagarna. Vi behöver inte influeras för mycket av andras problem. Om de andra vill få hjälp från Sverige att lösa dem, innesluter det inte att de (problemdrabbade) dikterar sätten att hjälpa på. Sverige kanske vet bättre. Om de problemdrabbade kunde (läs: ville) förstå vad det var frågan om, skulle de klara av att lösa sina problem på egen hand. I annat fall behöver de färska idéer från potentiella medhjälpare.
P.S. Problem i Sverige är konstgjorda. Vi i Sverige, med vår representativ demokrati och skarpsynthet, kan hitta sätt på naturlig metod att blåsa luft i lungorna på några få bland oss som för stunden inte själva kan andas. Jag rekommenderar tålamod för upprättshållningens skull.
Varma hälsningar från en kvinnlig-muslimsk-beslöjad-invandrar-svensk, obehörig utilitarist.
Ajsa Cisija
Folkmord i Bosnien-Hercegovina
Angående utrymmet i medierna som folkmordsförnekarna fick
Skickat: den 30 januari 2014 18:49
Till: debatt@gp.se
Bortsorterat av GP!
Vilka är de?!
Vilka är de som drar skam över Sverige?! Vilka är de som vill kasta skuggan på Sveriges idealer - de genomtänkta moraliska mål för handlande?! Vilka är de som ändrar Sveriges utrikespolitik och dess målinriktning - handla korrekt, dvs. sanningsenligt?!
Vilka är ni som lägger salt på mina, på våra, Bosniakernas sår som blöder sedan tjugo och många plus år tillbaka i tiden?! Må ni skämmas! Må ni erfara det vi erfarit, för upprätthållningens skull. Men bara ni. Inte Sveriges folk som bevisat sin humanistiska livsinställning.
Snälla ni, Gud förbanne er, vad mer som faktabevisning saknar ni för att bordlägga meningsfulla vetenskapliga arbeten med tema : Utrotning i Bosnien?! Kanske ordet
"pogrom" vill inte få lite mer kött på benen i Bonniers lexikon: det betecknar bara ett enda folks grupplidande och det är kanske ett måste att det förblir så!?
Är det kanske antalet döda, våldtagna, slagna och svårt psykade män och kvinnor som inte är övertygande?! Att nämna barn och gamlingar vill jag inte. Få vila i fred om ingen annan då de.
Ni vill, alltså, ha en ny slakteriarena för att uppnå lyckotillståndet, ty ni uppmanar odjuret att fullgöra det det påbörjat och kommit framåt med jättelångt. Ni uppmuntrar det att utrota urfolket (Bosniakier) i Bosnien-Hercegovina. Ni vet ju att det också är gott om bosniska män som blivit tvingade att äta avföring, dricka urin, titta på när odjuret våldtar, misshandlar och sedan dödar deras fruar och döttrar för att själva bli dödade efteråt. Gissa varför efteråt och inte en stund före!
Ni vet ju att det också funnits till män som blivit tvingade att slå och våldta sina medboende i celler på koncentrationsläger.
Ni vet ingenting om fasansfulla tvångshandlingar som dödar ens själ! Inte heller vet ni något om saker Bosniaker tiger om, saker man aldrig sagt ett ord om till omvärlden - därför att det bara är omöjligt att tala om, om man över huvud taget i fortsättningen skall klara av att inte i resten av sitt liv gå runt om i sin omgivning och skrika ut all ångest - oavbrutet : med hög och skräckinjagande röst så att blodet i ådrorna på åhörarna omvandlas till is, av rädsla. Och vi tiger om det för att inte förolämpa er.
Men ändå är jag stolt som människa. Vet ni varför?! Därför att jag är stark och ni är fega.
Folkmord är inte marknadsföring. Folkmord är ondskans ansikte. Jag hoppas bara att det svenska folket fortsätter försvara det det kämpat för i sin långa historia - rättvisan.
Ni vet ingeting om sorg, så må ni erfara den för att kunna urskilja mellan rätt och fel, offerlamm och krigsförbrytare.
Vad vet ni om, exempelvis, Psykos Nordost?! Vad vet ni om ångestattacker?! Må ni få dem för att smaka på förnedring - denna erfarenhet skapar lite empati för dem som är utsatta till förnedring även idag, i sina massgravar.
Jag utmanar er till en dialog inför massmedia.
Ajsa Cisija, kvinna - flykting från Bosnien, 57år
P.S. Fråga läkare, kuratorer, psykologer, psykiatrier, kirurger eller helst låt dem göra sådana vetenskapliga arbeten här i Sverige, i stället.
Skickat: den 30 januari 2014 18:49
Till: debatt@gp.se
Bortsorterat av GP!
Vilka är de?!
Vilka är de som drar skam över Sverige?! Vilka är de som vill kasta skuggan på Sveriges idealer - de genomtänkta moraliska mål för handlande?! Vilka är de som ändrar Sveriges utrikespolitik och dess målinriktning - handla korrekt, dvs. sanningsenligt?!
Vilka är ni som lägger salt på mina, på våra, Bosniakernas sår som blöder sedan tjugo och många plus år tillbaka i tiden?! Må ni skämmas! Må ni erfara det vi erfarit, för upprätthållningens skull. Men bara ni. Inte Sveriges folk som bevisat sin humanistiska livsinställning.
Snälla ni, Gud förbanne er, vad mer som faktabevisning saknar ni för att bordlägga meningsfulla vetenskapliga arbeten med tema : Utrotning i Bosnien?! Kanske ordet
"pogrom" vill inte få lite mer kött på benen i Bonniers lexikon: det betecknar bara ett enda folks grupplidande och det är kanske ett måste att det förblir så!?
Är det kanske antalet döda, våldtagna, slagna och svårt psykade män och kvinnor som inte är övertygande?! Att nämna barn och gamlingar vill jag inte. Få vila i fred om ingen annan då de.
Ni vill, alltså, ha en ny slakteriarena för att uppnå lyckotillståndet, ty ni uppmanar odjuret att fullgöra det det påbörjat och kommit framåt med jättelångt. Ni uppmuntrar det att utrota urfolket (Bosniakier) i Bosnien-Hercegovina. Ni vet ju att det också är gott om bosniska män som blivit tvingade att äta avföring, dricka urin, titta på när odjuret våldtar, misshandlar och sedan dödar deras fruar och döttrar för att själva bli dödade efteråt. Gissa varför efteråt och inte en stund före!
Ni vet ju att det också funnits till män som blivit tvingade att slå och våldta sina medboende i celler på koncentrationsläger.
Ni vet ingenting om fasansfulla tvångshandlingar som dödar ens själ! Inte heller vet ni något om saker Bosniaker tiger om, saker man aldrig sagt ett ord om till omvärlden - därför att det bara är omöjligt att tala om, om man över huvud taget i fortsättningen skall klara av att inte i resten av sitt liv gå runt om i sin omgivning och skrika ut all ångest - oavbrutet : med hög och skräckinjagande röst så att blodet i ådrorna på åhörarna omvandlas till is, av rädsla. Och vi tiger om det för att inte förolämpa er.
Men ändå är jag stolt som människa. Vet ni varför?! Därför att jag är stark och ni är fega.
Folkmord är inte marknadsföring. Folkmord är ondskans ansikte. Jag hoppas bara att det svenska folket fortsätter försvara det det kämpat för i sin långa historia - rättvisan.
Ni vet ingeting om sorg, så må ni erfara den för att kunna urskilja mellan rätt och fel, offerlamm och krigsförbrytare.
Vad vet ni om, exempelvis, Psykos Nordost?! Vad vet ni om ångestattacker?! Må ni få dem för att smaka på förnedring - denna erfarenhet skapar lite empati för dem som är utsatta till förnedring även idag, i sina massgravar.
Jag utmanar er till en dialog inför massmedia.
Ajsa Cisija, kvinna - flykting från Bosnien, 57år
P.S. Fråga läkare, kuratorer, psykologer, psykiatrier, kirurger eller helst låt dem göra sådana vetenskapliga arbeten här i Sverige, i stället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)