Filosofen Platon försökte distansera sig från kroppen, eftersom han ansåg att den var ett hinder för själen. Så uppfattade man honom, men han ville påpeka annat: det att man går i fel riktning med all sin "manskroppdyrkan". Jag säger manskropp, eftersom mannen var norm i Antika Greklands skulptur. Om det skrevs KANON (alltså, manskropp -kroppens ideéla proportioner beskrevs i en skrift som man kallar för "Kanon". Det är att tacka skulptören Polykleitos för). Det - å ena sidan.
Å andra sidan finns det INGEN KANON om kvinnokroppen. Helt enkelt för att kvinnan ansågs under antiken som en ofullbordad människa. Denna inställning verkar ha överlevt alla historiska epoker: Antiken (som idébärare), Medeltiden, Renässansen, Absolutismen, Uplysningen, Revolutionernas tidsålder, Nationalismen och imperialismen (som visat sig alltid gå hand i hand, dvs de två är sammankopplade), Världskrigens tid (som verkan av enäggstvillingarnas (nationalismen och och imperialismen) rörelse genom rum och tid) och i samma skick lever idag i denna så kallade EFTERKRIGSTID. Forntiden har inte med saken att göra.
Platon anade att det inte skulle stå rätt till och därför förespråkade han avhållsamhet (skulpturer och tavlor från denna tid visar oftast vulgära bilder av en naken man med två eller flera nakna kvinnor som är där för hans förfogande) och kontroll (Den människa som lyckats behärska, dvs kontrollera sin kropp är ägaren till en stark själ; närmast Platons budskap).
Antika Greklands tes att kropp och själ är ett visar sig därmed vara fel. Tesen håller inte. Själen är bortglömd (i dagens läge), medan manskroppen mer och mer tillskrivs gudomlighet (tillbaka till antiken). Kvinnans situation är kanske ännu värre än under antiken just på grund av dagens större möjligheter att modulera kvinnokropp (utsätta den till obehagliga och plågsamma interventioner: kirurgiska ingrepp) i jämförelse med möjligheter under antiktiden.
Att poängtera: I Antika Grekland kopplades kvinnan till det kroppsliga, jordbundna, passiva och som sådan var kvinnan formbar, underlägsen och omoralisk. Det blev och förblev en västerländsk bildtradition. Att jag talar sanning bevisar dagens reklam och modereportage.
Denna antikens manliga negativa inställning till (mot) kvinnan kvarstår. Ett stort antal kvinnor uppstår som dumskallar i detta avseende. För pengar säljer filmstjärnor, sångerskor, m.f.l. sina kroppar och på så sätt stödjer projektet: "Kvinnan ofullbordad människa". Inte bara det, de för bakom ljuset unga tjejer, pojkar, kvinnor och män. De (manipulerade av män som är i position att manipulera) filmstjärnor, toppmodeller, sångerskor, m.m. har fått i uppdrag att göra reklam - "business". "THE BUSINESS WOMEN" manipulerar den manliga delen av befolkningen, får den att ha större krav på sina äkta kvinnor som inte är filmstjärnor och modeller utan gör alla möjliga sysslor både- i arbetslivet och hemma. De står inte framför kameror, har inte konstgjorda ögonfransar och har inte råd med professionell hjälp i att förvandla sig. Faktum är att de vill bli älskade. Det är också ett faktum att de är trötta på att eftersträva ett falskt utseende. De vill vara sig själva. Men "kvinnoidealet" tillåter dem inte det. De blir blixtsnabbt bortsorterade, ty "utbud" är stort och trendigt. Bara de som har så dåligt självförtroende (för varje pris blir utmanande- och oförskämt provokativa (som "Wallenbergare"-panbiff) och koras har en chans. De accepterar det som sagts om kvinnor (att de är ofullbordade - saknar själ, sägs det).
Massmediernas "kvinnoideal", de kvinnor som med säkra steg går och "rullar på våra skärmar", har erfarit att deras blotta närvaro på "skärmar" räcker för att kora dem till segrare. Som skönheter. De tror att de vunnit något. Det har de inte. Vad är det för vinst som återspeglas i att en vanlig kvinna blir borta från sin mans tankar därför att hon, (skärmskönhet), anfallit mannens "detet" (drifter)?!
På tal om dåligt självförtroende och utvalda kvinnor ( de som korar) är det viktigt att säga att jag talar om följdstridiga ideér: Ni vet att massmedier har stor makt över människor, speciellt över pojkar och flyckor i puberteten. Jag snackar om skönhetsidealet och massmediernas påverkan på människor angående saken i fråga. Reklam och media gör sucé när det gäller att "fånga" stora sedlar åt dem som betalar reklam i medier. Alla tre är vinnare: "skärmskönheter" som "biff", medier som "restaurang" och "reklambetalare" som "kassaskåp". Allt står som det står tills "förlorarna" (jag menar "biff" är dyr) börjar strömma in. Jag pratar om gäster: på restaurang, internet, TV.
Att sumera: Av allt att döma kvinnans situation är inte bättre idag än den varit på den gamla tiden. Respekt för kvinnan som en levande varelse är inte på särskillt hög nivå. Ett stort antal män ogillar att ha starka kvinnor i sin omgivning. De föredrar en feg, vacker och med snygg kropp framför en ännu vackrare och snyggare i kroppen tapper kvinna.
Tycker ni också att det finns mycket som är iögonfallande förnedrande för kvinnan som väsen?! Med alla dessa nakna (förstorade, förminskade, opererade, utnyttjade) kvinnokroppar. Jag är för det mesta rädd om unga kvinnor som just treder in i samhällslivet och ska bemötas av män. Har inte medier blottställt kvinnan för mycket - som "råkött"?! Det är sant att kvinnan valde att exponera sig i massmedier som nöjesobjekt, men vilka är de som dikterar livsstilen? Vilka bland oss har så stor makt att kunna kraftigt påverka majoritetens benägenhet genom att i medierna provocera mannens lusta och kvinnans trygghet? Är det kvinnor?!
Det är så sällan i vardagen att män visar sig utan skjorta och byxor. Hur ofta tar de bort "något" från sina kroppsdelar eller lägger till "något" på dem av estetisk-kosmetiska skäl? Jag snackar kirurgiskt ingrepp.
Kvinnor blir frivilligt förda bakom ljuset. Man måste göra något för att bevara ett minimum av moraliska värden för att undgå kaos. Att stoppa inträde av omänskligt beteende i vår vardag. Ingen kan, i dagens situation i världen, garantera att även förståndiga människor inte tappar kompasset när de befinner sig i ett haotiskt löst system. Kom ihåg att civilisationen kom med regler. Ska regler avskaffas? Lagen måste ge garanti om att etiska regler skall absolut respekteras för att förebygga vissa få människors hänsynslösa maniska försök att upphöja det onda (allmänskadliga) till allmän nivå - som etiskt korrekt: De snackar om "läggning". För sund läggning faller aldrig offer, vill jag påstå.
Det är ett faktum att den materiella delen av människan, kroppen, är i fokus. Själen är "bortglömd", vilket resulterat i ett otroligt starkt behov av att ha mer och mer av det materiella. Ju mer man får av det, desto mer ökar "aptiten." Parallellt med detta: ju mera vi försummar själen, desto djupare blir tomheten inuti oss.
Det är också ett faktum att kvinnor säljer sin själ för att tillgodose vissa männens oanständiga krav. Mäktiga män förverkligar sina komerciella ideér genom att materialisera kvinnans väsen. Det kunde bättre. Det finns bättre. Jag har erfarit bättre. Att bli blomma istället för råkött. Råkött luktar inget vidare. Blomman?! Ni vet det. Är det någon som kan säga att en blomma inte har en kropp?
Detta att man inte uppfattar kvinnan som "tredimensionell" varelse är kvinnan till förmån. Så på den punkten kan vi kvinnor samtycka med män: En man får, vad beträffar oss kvinnor, bli ett tredimensionellt konstverk (såsom han varit under Antika Greklands tid), om han så önskar. Men ett uttryckligt mål för vissa mäktiga män är att kvinnan (för)blir ett objekt - nöjesobjekt (råvara), vilket majoriteten av kvinnor vägrar acceptera. Så sluta tjata på feminismens eldsjälar. I detta avseende är de klokaste bland oss kvinnor. Därför är de inte omtyckta av de flesta "starka" (osäkra) män. Jag sympatiserar med feministiska ideér i stort. Men jag är misstänksam till överdrift: elitistiska ambitioner (i feminismens projekt ser jag medelklass som drivkraft, ser inga platser för fattiga. Sedan gamla tider och t.o.m. nu har det visat sig att särställning i ett samhälle bromsar lite samhällsutveckling p.g.a. dess "flegmatiska" inställning till att iaktta röster från alla håll (från rika, från medelklass, från fattiga, från utsatta och från privilegerade - från båda kön).
"Kvinoidealet" i nuläget: störtar ner i ett bråddjup, p.g.a. att det avsågs ett, men uttalades annat i mediareklam.
I dagens samhälle är det en skam att prata själ. Man får inte. Inte heller får man drömma. Man fick lov att sova. Och jobba för att utplåna känslan av att bli generad. Det är lustan, dess "romantiska partikel" som inte har varit menad för offentligheten som skall offentliggöras. Är lyckan det att överskrida gränser? Varför så många olyckliga människor då?
Men det finns ett som man inte kan vinna materiellt - kyskhet! Därför ger man sig på det.
lördag 3 december 2016
torsdag 1 december 2016
Varje varför har sitt därför
Att titta på gulaktiga och stora löven, utströdda i all sin mängd på en stor gräsmatta, är en vacker syn. Mycket inspirerande. För tankar. Frågeställningar formuleras. Funderingar. Slutliga tankars intrång i ens själ.
"Varför" som begrepp och som varning till handling är inte ämnat till dem som påbörjat en handling. " Varför" som begrepp och fråga existerar för de som är vittnen till handlandes inträde. Med "därför" är ingen nytta - resultatet är redan på sin plats. "Därför" är för statiskt. "Därför" är ingen "aktion", ingen rörelse. "Därför" är ett avgörande skede. Passivt tillstånd. "Därför" är grunden till "varför". Därför "varför" innehåller "därför".
När jag funderar över en fråga som lyder så här: "Vilka här på jordklotet är jag fortfarande skyldig något", får jag svaret: "Gud (som Skapat mig), mina föräldrar (fred över dem, som ansträngt sig för min skull och stöttat mig under min livsfärd med all kärlek de kunde ge) och Sverige (som tog hand om mig när det inte fanns någon annan räddning för mig).
Jag har inget annat än kärlek att ge. Kanske det var kärlek som tog emot mig, gav mig tillflykt. Då blir avbetalningen rätt: kärlek för kärlek.
Häromdagen förde jag ett snack. Offentligt snack. Om Sossarna. Jag bad Gud att Förbarma Sig över sossarna. Om bakgrunden till ett sådant resonemang gav jag bara min "mardröms" antydan, villket självklart inte räcker till att ni inte tror att jag är en "intelektuell" dåre som förhastat kastar ur sig sin hjärnas "frenetik". Det är inte sant att jag inte vet vad jag vet, ty jag har någonting att säga om (Sveriges grundlagar tillåter det: 2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter; Opinions friheter: 6§) livet. När jag inte har rätt att tala, tiger jag och lider. Eller gönmmer mig under bänken, vilket jag gjort i början av kriget i Bosnien då slakteriarenan ägt rum på Grönsakstorget i min hemstad Bosanska Gradiška. Resultatet av denna mina feghet var det att jag blev flykting i Sverige (vilket många hemmahörande missunnade. Det här är ingen förebråelse. Det att missunna är en naturlig reaktion, om man betraktar "uppståndelse" ur en materiell synvinkel). Vad jag tänkte säga är inte annat än det att vi (invandrare) är här och känner oss som att vi "trängt sig på". Å andra sidan (p.g.a att vi Bosniaker "gömt sig under bordet" för att inte bli förklarade som islamister, i världsmedierna) förlorade min hemstad sitt namn och fick ett nytt istället. Rättare sagt förlorade halva namnet: sitt första namn. Nu heter den Gradiška - man slapp ha prefixet som betäcknar Bosnien som ett land. Jag snackar tillhörighet med er. Ni skulle kanske säga: What´s problem?", med full rätt, därför att ni inte känner till problemets bakgrund. Bakgrunden är just nu inte viktig, ty resultatet av bakgrundens expansionistiska ideér har vi redan: Serbisk republik. Denna republik bildades genom att slå folk, skrämma livet ur det, få folk att gömma sig och sedan fly sin väg, eller döda det (folkmord i Srebrenica, m.m.). Vad serbisk betyder, och vilket annat land än Bosnien-Hecegovina associerar det till (till förmån för), har frågan svaret i sig.
Vad jag varit ute efter att tala om här är: vikten av att känna till bakgrund, sedan betrakta målobjekt ur bakgrundets perspektiv för att tänka ut medel att använda på vägen till målet. Varför allt detta, vet man redan: att uppnå målet. Själva målobjektet, StorSerbien, talar för sig självt. Därför har frågan svaret i sig: att bana vägen till att Storserbien träder i makt.
Krigsherrarna är inte särskillt inteligenta, men de är effektiva i sitt arbete. Deras tankegång är enkel; sammanfattad i en mening: "Hur man rensar terräng?"
Vi tar ett exempel här: höstlöven på gräsmattan (det är många, mer och mindre torra sådana, på marken). När de är "samlade" liggande där på marken, behöver vi plocka dem och göra något med dem (om det handlar om människor: döda dem och sedan i sopptunnan med dem) eller låta dem ligga kvar (obs. torkade). Sedan ruttnar löven (människor också).
De på marken kvarvarande löven (människor) antingen blåses bort med vinden ( människor flyr, likt löven) eller ruttnar snabbt (utrymet för fri ruttnad är större, liksom utrymet för handling till måluppnåelse är större än vanligt när motståndare är få, dvs. vågar inte motsätta sig). Allt handlar om mängd (storlek) i denna våra värld.
De få i mängden (exempel: de muslimer, kroater och andra medborgare i denna halva Bosnien "Serbisk republik" måste acceptera situationen hur den än är ). Mängden är en avgörande faktor för stabilitet.
Rika är de länderna som är storbefolkade. Om de är mot storrättvisa orienterade. Det är mitt "varför ber jag Gud förbarma sig över sossarna". Denna mina fråga hade svaret i sig från början. Annars skulle jag inte alls skriva det här.
Jag nämnde år 1993 som en "ganska ljus period i Sverige" i mitt skrivande om vikten att rösta på Sossarna. Motivering följer: År 1991 - 1994 krymper svensk ekonomi och BNP minskar. Under 2014 - 2015 fick återhämtningen ny fart och Sverige "mår bra nu", även med alla dessa krigsbarn samt dessas barn (flyktingar, flyktingarnas barn med sina barn) som belastning för Sverige. Jag ställer mig frågan om de omnämnda är en belastning eller en tillgång för Sverige?!
En tillbakablick, till 1990-talets Bank-, finnans- och fastighetskris i Sverige: var det en flyktingsström som förorsakade krisen?! Svaret är : NEJ. Vad är det som förorsakade krisen då?! Grundläggande "syndare" är NYA VILLKOR SOM RÅDDE I BANKVÄRLDEN; bland annat avskaffades kreditmarknadsregleringar. De nya villkoren daterar från 1986 - 1990. Effekten kommer oftast inte direkt, utan efter någon tid. Denna tid (Finanskrisen i Sverige: 1990-1994) återspeglade "Nya villkors" tidigare begränsad utlåning. Ett argument för att mitt påstående håller är det faktum att sossarnas flyktingpolitik inte varit orsak till minskning av BNP, snarare blev det finanspolitiken (med sina rötter i USA) som ställt till det. Detaljbelysning: Flyktingar belastade BNP så mycket som att avrundning i procent går till 0%.
Vårt fel var att vi råkade vandra in just när signalerna av "1986-s Nya villkor" fick sin negativa respons på Sverige.
Det var 1990-talets början. Vad är orsak till återhämntning 2015? 2014-2015 ökade BNP med 4,1%; 2016 ger lov att ökning fortsätter även om den varit lägre än på kvartalsbasis. Lägg märke till att 1990-talets invandrare (gamla och de nya som tillkommit längre fram i "livscykeln") finns fortfarande i Sverige. Kan det vara så att invandrarna är trots allt en tillgång till Sverige?!
Förlåt mig det tråkiga som handlar om ekonomin. Det är mitt område. I 20 år har ekonomin varit min huvudsyssla och därmed min löneinkomst. Jobbat som kamrer. Sa jag inte att jag och vänsterpartisterna är patetiska i sina minnen av den gamla vår ungdomstiden?!
P.S. Avbrottet i tillväxten i Sverige år 2008-2009 har med finanskrisen att göra, inte med antal invånare per capita. 2008 bröt en omfattande kris i hela världen. Bolånekrisen i USA som "packades och såldes" till andra länder. Alltså, "Bolånespolitik" ställde till det. Sedan blev det "Investmentbanken Lehman Brothers fall" som "startskottet till finanskrisen". Hela ansvaret vilar på dem som inte räddat "Lehman Brothers".
Låt Sverige först rädda de som är under dödshot. "Lehman Brothers" lever inte längre, så på den punkten behövs inte räddning".
Det är andra gången USA lurar Europa; denna gång på pengar (eftersom USA redan (första gången) tagit guld). Det är värdepapper som USA alltid varit duktig på. Och annat också. Det var inte flyktingarna som ställde till det. Det var "Lehman" som ställde till vårt dåliga "tillmötesgående" i frågan om Sveriges välstånd.
Fortfarande inne i ämnet: "Varje varför har sitt därför"?! Jes. Tack vore "globaloisering" av tankar på global nivå (läs: Imanuel Kants nämnda "allmän nivå").
Ursäktar mig för att jag haft krigsherrarna som mitt "VARFÖR", flyktingar som "VÄRLDENS PROBLEM" och finansbanken som "ALLAS DÄRFÖR". Att betona: krig kan ha olika mål, som att beröva: pengar, frihet, liv, möjlighet, tillhörighet, vårdnad, verktiyg, mandat, försörjning, råvara, makt, individualitet, m.m.
Med avseende på att nu utarbetar vi (jordklotets invånare) en plan för hur vi ska gå vidare med globaliseringen på högre - världsnivå, är flyktingar fortfarande inne på temat. Jag ber om ursäkt för att flyktigarna finns. Jag ber om ursäkt i mitt- och i kriggsherrarnas namn. I mitt namn - för att jag ställt till det genom att komma Sverige till last. I krigsherrarnas namn för att de förföljt oss, vilket resulterade i att jag måste instämma i praktiskt taget allt som har sagts i denna våra flyktingdebatt. Det är annars lätt att instämma i folkets upprördhet över den fortlöpande invandringen. Jag finner mig skyldig. Skyldig för att inte ha tagit till vapen för att försvara min värdighet och grundläggande rättighet (men hur, inga vapen fanns, krigsherrarna delade inte med sig, de dödade, förnedrade och förföljde, istället... Därför ber jag en gång till om ursäkt för att krigsherrarna förorsakat flyktingström). Jag ber om ursäkt för att krigherrarna inte bett mig om ursäkt, ty om de gjort det skulle jag inte haft behov av att skriva denna text och inte heller skulle jag ha haft behov av att be ER om ursäkt. Jag hade då kunnat leva lycklig i Bosnien i alla mina dagar. Jag skulle inte haft ett behov av att be om ursäkt för att flyktingar finns på vår planet. Vem skulle annars be om ursäkt för det flyktingarna ställt till med sin närvaro om inte flyktingen själva.
Om de som inlett kriget någonsin tänkt på vad kan leda till att säga "ursäkta", skulle de aldrig haft den ledning de haft. Det handlar om hyfs. För det krävs viljan att se sanningen om sig sjäv. Det handlar om något redan mänskligt - som begrepp: "insikt". Insikten sätter krav på människan, liksom att ångra sig för det man gjort fel. Inte heller det är de (krigsförbrytarna) kapabla för. Det handlar om mänsklighet både som begrepp- och handling. Jag vill förlåta, min hand är utsträckt. I alla dessa tjugo nånting år väntar jag. I alla dessa år väntar jag på den minsta chans att insikten om det dåliga (onda, negativa man gjort mot mig inkluderar Bosnien-Hercegovinas normala människor) skall nå hjärnor på dem som gjort det. Förgäves. Sådana människor bryr sig inte om sitt onda som gör någon ont. De ser inte människan som en varelse, utan som hatobjekt för sina isolerade hjärtan och förvridna hjärnor. Min förlåtelse betyder inget för dem. De hatar, de vill ha hat tillbaka. De förstår sig inte på kärlek. Den värme den ger. Den känsla av själs- och kroppsuppfyllelse av något mycket mer en lycka. Något som svävar mellan verklighet och dröm i all sin storhet. Jag tycker synd om grymma människor som är så ensamma i sina grymma tankar.
Vi har förklarat kärlek, men vi måste lära grymma människor att ta emot den. Hur skall vi nå dem nu när de inte än förstått dess (kärlekens) lämplighet för livet; och inte än har de smakat av den osjälviska kärleken som är inträdes kort till allmän- och individuell lycka. Lycka utan lke. Det gäller att bli öppen för den för att kunna ta den. Finna glädje i den. Det krävs bearbetning av sitt inre för att kunna få den öppehhet som är den avgörande faktorn vad gäller denna fråga, såsom alla andra livsfrågor.
De grymma ifrågasätter sig aldrig. Vi måste lära dem att insikten om att vara svag är inget negativt i sig. Det är val och handling som definierar värden: rätt eller fel (positivt eller negativt, det goda eller det onda). Värdenas mall är: allas lika värde. Fördelning (uppskattning) efter förtjänst. Alla förutsättningar skall hänsin tas till. De grymma människorna behöver nödvändigtvist övergång från sitt nuvarande tillstånd till helt motsatt tillstånd. Det är inga problem med detta, under en enda forutsättning: att bli öppen för sanning. Öppen för att ta emot sanningen oberoende av hur mycket den än strider mot dina övertygelser. Det är det enda sättet på vilket sanningen hittar vägen till dig. Det är vi som måste bana denna väg. De grymmas medvetande måste förändras.
Åren går. Varje år som kommer bevisar en sanning: att bara genom påverkan utifrån kan dessa människors medvetande påverkas. Påverkan skall inte vara "hård". Vi skall hitta ett passande utryck för det de grymma måste acceptera till en början. Vi skall ta itu med helvete och elände för att hitta glädjen i livet igen.
Alla vi är fångar ... sina herrars (diktatorers), eller sina egna fångar. Det finns en del människor som tycker om att fånga andra. De glömmer en sak: med detta tar de på sig ansvar inför Gud för undersotarnas (underhuggarnas) dålig position i samhället, och i övrigt. Parallellt med detta bär de också ansvaret för sig själva som enskilld individ.
En del människor tycker om att bli någons fångar för att själva slippa den största delen av sitt ansvar inför Gud. En del bland människor kämpar däremot i hela sitt liv att befria sig från ett negativt inflytande (vill bli av med sitt hopplösa beroende av andras inställning till livet på inre- och yttre plan), ty de vet att det räcker med att bli sin egen fånge (sina ideérs fånge). Det skulle egentligen räcka med att var och en utav oss tar eget ansvar för sina handlingar.
I denna redovisnig förhåller sig saker till varandra så här: först var det "Varje varför har sitt därför". Sist blev det "Därför är inne i varför". Slutsats: Namnet på min uppsats kunde lika gärna vara "Därför". Ett sådant namn kunde också ge ett korrekt svar på textens krav. Det belyser ett faktum att man kunde lika gärna läsa texten baklänges. Alltså, i omvänd ordning. Från sista meningen till den första. Sista meningen i uppsatsen är: "Uppmana andra sträcka ut en hand!" Kanske denna röriga uppsats skulle då visa sig vara välstrukturerad. Vet inte.
Men en sak vet jag: Jag mår bättre och bättre.
Efter alla dessa år
och svårt plågsamma krigssår;
Jag tackar Gud som lett mig tll
att säga det jag vill:
tack vore Sverige och dess grundlagar
har jag haft här många fina dagar.
Dessas garanti för tankefrihet
fick mig att uppleva skönhet.
Så enkelt att förstå det goda med det
att vi i Sverige har religions- och yttrandefrihet.
Det är så naturligt att vara stolt över Sveriges klokhet
och utifrån detta perspektiv betrakta vissa andra länders dumhet.
Sverige har en SJÄL som blänker,
Sveriges författning ingen kränker.
Sverige kan bli världens ledande stat
för att lära andra fördela mat;
Sverige har en bra samhällsordning
Sverige har sin sällsynta kodning.
Må Sverige bli nya ideérs land -
UPPMANA ANDRA STRÄCKA UT EN HAND!
"Varför" som begrepp och som varning till handling är inte ämnat till dem som påbörjat en handling. " Varför" som begrepp och fråga existerar för de som är vittnen till handlandes inträde. Med "därför" är ingen nytta - resultatet är redan på sin plats. "Därför" är för statiskt. "Därför" är ingen "aktion", ingen rörelse. "Därför" är ett avgörande skede. Passivt tillstånd. "Därför" är grunden till "varför". Därför "varför" innehåller "därför".
När jag funderar över en fråga som lyder så här: "Vilka här på jordklotet är jag fortfarande skyldig något", får jag svaret: "Gud (som Skapat mig), mina föräldrar (fred över dem, som ansträngt sig för min skull och stöttat mig under min livsfärd med all kärlek de kunde ge) och Sverige (som tog hand om mig när det inte fanns någon annan räddning för mig).
Jag har inget annat än kärlek att ge. Kanske det var kärlek som tog emot mig, gav mig tillflykt. Då blir avbetalningen rätt: kärlek för kärlek.
Häromdagen förde jag ett snack. Offentligt snack. Om Sossarna. Jag bad Gud att Förbarma Sig över sossarna. Om bakgrunden till ett sådant resonemang gav jag bara min "mardröms" antydan, villket självklart inte räcker till att ni inte tror att jag är en "intelektuell" dåre som förhastat kastar ur sig sin hjärnas "frenetik". Det är inte sant att jag inte vet vad jag vet, ty jag har någonting att säga om (Sveriges grundlagar tillåter det: 2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter; Opinions friheter: 6§) livet. När jag inte har rätt att tala, tiger jag och lider. Eller gönmmer mig under bänken, vilket jag gjort i början av kriget i Bosnien då slakteriarenan ägt rum på Grönsakstorget i min hemstad Bosanska Gradiška. Resultatet av denna mina feghet var det att jag blev flykting i Sverige (vilket många hemmahörande missunnade. Det här är ingen förebråelse. Det att missunna är en naturlig reaktion, om man betraktar "uppståndelse" ur en materiell synvinkel). Vad jag tänkte säga är inte annat än det att vi (invandrare) är här och känner oss som att vi "trängt sig på". Å andra sidan (p.g.a att vi Bosniaker "gömt sig under bordet" för att inte bli förklarade som islamister, i världsmedierna) förlorade min hemstad sitt namn och fick ett nytt istället. Rättare sagt förlorade halva namnet: sitt första namn. Nu heter den Gradiška - man slapp ha prefixet som betäcknar Bosnien som ett land. Jag snackar tillhörighet med er. Ni skulle kanske säga: What´s problem?", med full rätt, därför att ni inte känner till problemets bakgrund. Bakgrunden är just nu inte viktig, ty resultatet av bakgrundens expansionistiska ideér har vi redan: Serbisk republik. Denna republik bildades genom att slå folk, skrämma livet ur det, få folk att gömma sig och sedan fly sin väg, eller döda det (folkmord i Srebrenica, m.m.). Vad serbisk betyder, och vilket annat land än Bosnien-Hecegovina associerar det till (till förmån för), har frågan svaret i sig.
Vad jag varit ute efter att tala om här är: vikten av att känna till bakgrund, sedan betrakta målobjekt ur bakgrundets perspektiv för att tänka ut medel att använda på vägen till målet. Varför allt detta, vet man redan: att uppnå målet. Själva målobjektet, StorSerbien, talar för sig självt. Därför har frågan svaret i sig: att bana vägen till att Storserbien träder i makt.
Krigsherrarna är inte särskillt inteligenta, men de är effektiva i sitt arbete. Deras tankegång är enkel; sammanfattad i en mening: "Hur man rensar terräng?"
Vi tar ett exempel här: höstlöven på gräsmattan (det är många, mer och mindre torra sådana, på marken). När de är "samlade" liggande där på marken, behöver vi plocka dem och göra något med dem (om det handlar om människor: döda dem och sedan i sopptunnan med dem) eller låta dem ligga kvar (obs. torkade). Sedan ruttnar löven (människor också).
De på marken kvarvarande löven (människor) antingen blåses bort med vinden ( människor flyr, likt löven) eller ruttnar snabbt (utrymet för fri ruttnad är större, liksom utrymet för handling till måluppnåelse är större än vanligt när motståndare är få, dvs. vågar inte motsätta sig). Allt handlar om mängd (storlek) i denna våra värld.
De få i mängden (exempel: de muslimer, kroater och andra medborgare i denna halva Bosnien "Serbisk republik" måste acceptera situationen hur den än är ). Mängden är en avgörande faktor för stabilitet.
Rika är de länderna som är storbefolkade. Om de är mot storrättvisa orienterade. Det är mitt "varför ber jag Gud förbarma sig över sossarna". Denna mina fråga hade svaret i sig från början. Annars skulle jag inte alls skriva det här.
Jag nämnde år 1993 som en "ganska ljus period i Sverige" i mitt skrivande om vikten att rösta på Sossarna. Motivering följer: År 1991 - 1994 krymper svensk ekonomi och BNP minskar. Under 2014 - 2015 fick återhämtningen ny fart och Sverige "mår bra nu", även med alla dessa krigsbarn samt dessas barn (flyktingar, flyktingarnas barn med sina barn) som belastning för Sverige. Jag ställer mig frågan om de omnämnda är en belastning eller en tillgång för Sverige?!
En tillbakablick, till 1990-talets Bank-, finnans- och fastighetskris i Sverige: var det en flyktingsström som förorsakade krisen?! Svaret är : NEJ. Vad är det som förorsakade krisen då?! Grundläggande "syndare" är NYA VILLKOR SOM RÅDDE I BANKVÄRLDEN; bland annat avskaffades kreditmarknadsregleringar. De nya villkoren daterar från 1986 - 1990. Effekten kommer oftast inte direkt, utan efter någon tid. Denna tid (Finanskrisen i Sverige: 1990-1994) återspeglade "Nya villkors" tidigare begränsad utlåning. Ett argument för att mitt påstående håller är det faktum att sossarnas flyktingpolitik inte varit orsak till minskning av BNP, snarare blev det finanspolitiken (med sina rötter i USA) som ställt till det. Detaljbelysning: Flyktingar belastade BNP så mycket som att avrundning i procent går till 0%.
Vårt fel var att vi råkade vandra in just när signalerna av "1986-s Nya villkor" fick sin negativa respons på Sverige.
Det var 1990-talets början. Vad är orsak till återhämntning 2015? 2014-2015 ökade BNP med 4,1%; 2016 ger lov att ökning fortsätter även om den varit lägre än på kvartalsbasis. Lägg märke till att 1990-talets invandrare (gamla och de nya som tillkommit längre fram i "livscykeln") finns fortfarande i Sverige. Kan det vara så att invandrarna är trots allt en tillgång till Sverige?!
Förlåt mig det tråkiga som handlar om ekonomin. Det är mitt område. I 20 år har ekonomin varit min huvudsyssla och därmed min löneinkomst. Jobbat som kamrer. Sa jag inte att jag och vänsterpartisterna är patetiska i sina minnen av den gamla vår ungdomstiden?!
P.S. Avbrottet i tillväxten i Sverige år 2008-2009 har med finanskrisen att göra, inte med antal invånare per capita. 2008 bröt en omfattande kris i hela världen. Bolånekrisen i USA som "packades och såldes" till andra länder. Alltså, "Bolånespolitik" ställde till det. Sedan blev det "Investmentbanken Lehman Brothers fall" som "startskottet till finanskrisen". Hela ansvaret vilar på dem som inte räddat "Lehman Brothers".
Låt Sverige först rädda de som är under dödshot. "Lehman Brothers" lever inte längre, så på den punkten behövs inte räddning".
Det är andra gången USA lurar Europa; denna gång på pengar (eftersom USA redan (första gången) tagit guld). Det är värdepapper som USA alltid varit duktig på. Och annat också. Det var inte flyktingarna som ställde till det. Det var "Lehman" som ställde till vårt dåliga "tillmötesgående" i frågan om Sveriges välstånd.
Fortfarande inne i ämnet: "Varje varför har sitt därför"?! Jes. Tack vore "globaloisering" av tankar på global nivå (läs: Imanuel Kants nämnda "allmän nivå").
Ursäktar mig för att jag haft krigsherrarna som mitt "VARFÖR", flyktingar som "VÄRLDENS PROBLEM" och finansbanken som "ALLAS DÄRFÖR". Att betona: krig kan ha olika mål, som att beröva: pengar, frihet, liv, möjlighet, tillhörighet, vårdnad, verktiyg, mandat, försörjning, råvara, makt, individualitet, m.m.
Med avseende på att nu utarbetar vi (jordklotets invånare) en plan för hur vi ska gå vidare med globaliseringen på högre - världsnivå, är flyktingar fortfarande inne på temat. Jag ber om ursäkt för att flyktigarna finns. Jag ber om ursäkt i mitt- och i kriggsherrarnas namn. I mitt namn - för att jag ställt till det genom att komma Sverige till last. I krigsherrarnas namn för att de förföljt oss, vilket resulterade i att jag måste instämma i praktiskt taget allt som har sagts i denna våra flyktingdebatt. Det är annars lätt att instämma i folkets upprördhet över den fortlöpande invandringen. Jag finner mig skyldig. Skyldig för att inte ha tagit till vapen för att försvara min värdighet och grundläggande rättighet (men hur, inga vapen fanns, krigsherrarna delade inte med sig, de dödade, förnedrade och förföljde, istället... Därför ber jag en gång till om ursäkt för att krigsherrarna förorsakat flyktingström). Jag ber om ursäkt för att krigherrarna inte bett mig om ursäkt, ty om de gjort det skulle jag inte haft behov av att skriva denna text och inte heller skulle jag ha haft behov av att be ER om ursäkt. Jag hade då kunnat leva lycklig i Bosnien i alla mina dagar. Jag skulle inte haft ett behov av att be om ursäkt för att flyktingar finns på vår planet. Vem skulle annars be om ursäkt för det flyktingarna ställt till med sin närvaro om inte flyktingen själva.
Om de som inlett kriget någonsin tänkt på vad kan leda till att säga "ursäkta", skulle de aldrig haft den ledning de haft. Det handlar om hyfs. För det krävs viljan att se sanningen om sig sjäv. Det handlar om något redan mänskligt - som begrepp: "insikt". Insikten sätter krav på människan, liksom att ångra sig för det man gjort fel. Inte heller det är de (krigsförbrytarna) kapabla för. Det handlar om mänsklighet både som begrepp- och handling. Jag vill förlåta, min hand är utsträckt. I alla dessa tjugo nånting år väntar jag. I alla dessa år väntar jag på den minsta chans att insikten om det dåliga (onda, negativa man gjort mot mig inkluderar Bosnien-Hercegovinas normala människor) skall nå hjärnor på dem som gjort det. Förgäves. Sådana människor bryr sig inte om sitt onda som gör någon ont. De ser inte människan som en varelse, utan som hatobjekt för sina isolerade hjärtan och förvridna hjärnor. Min förlåtelse betyder inget för dem. De hatar, de vill ha hat tillbaka. De förstår sig inte på kärlek. Den värme den ger. Den känsla av själs- och kroppsuppfyllelse av något mycket mer en lycka. Något som svävar mellan verklighet och dröm i all sin storhet. Jag tycker synd om grymma människor som är så ensamma i sina grymma tankar.
Vi har förklarat kärlek, men vi måste lära grymma människor att ta emot den. Hur skall vi nå dem nu när de inte än förstått dess (kärlekens) lämplighet för livet; och inte än har de smakat av den osjälviska kärleken som är inträdes kort till allmän- och individuell lycka. Lycka utan lke. Det gäller att bli öppen för den för att kunna ta den. Finna glädje i den. Det krävs bearbetning av sitt inre för att kunna få den öppehhet som är den avgörande faktorn vad gäller denna fråga, såsom alla andra livsfrågor.
De grymma ifrågasätter sig aldrig. Vi måste lära dem att insikten om att vara svag är inget negativt i sig. Det är val och handling som definierar värden: rätt eller fel (positivt eller negativt, det goda eller det onda). Värdenas mall är: allas lika värde. Fördelning (uppskattning) efter förtjänst. Alla förutsättningar skall hänsin tas till. De grymma människorna behöver nödvändigtvist övergång från sitt nuvarande tillstånd till helt motsatt tillstånd. Det är inga problem med detta, under en enda forutsättning: att bli öppen för sanning. Öppen för att ta emot sanningen oberoende av hur mycket den än strider mot dina övertygelser. Det är det enda sättet på vilket sanningen hittar vägen till dig. Det är vi som måste bana denna väg. De grymmas medvetande måste förändras.
Åren går. Varje år som kommer bevisar en sanning: att bara genom påverkan utifrån kan dessa människors medvetande påverkas. Påverkan skall inte vara "hård". Vi skall hitta ett passande utryck för det de grymma måste acceptera till en början. Vi skall ta itu med helvete och elände för att hitta glädjen i livet igen.
Alla vi är fångar ... sina herrars (diktatorers), eller sina egna fångar. Det finns en del människor som tycker om att fånga andra. De glömmer en sak: med detta tar de på sig ansvar inför Gud för undersotarnas (underhuggarnas) dålig position i samhället, och i övrigt. Parallellt med detta bär de också ansvaret för sig själva som enskilld individ.
En del människor tycker om att bli någons fångar för att själva slippa den största delen av sitt ansvar inför Gud. En del bland människor kämpar däremot i hela sitt liv att befria sig från ett negativt inflytande (vill bli av med sitt hopplösa beroende av andras inställning till livet på inre- och yttre plan), ty de vet att det räcker med att bli sin egen fånge (sina ideérs fånge). Det skulle egentligen räcka med att var och en utav oss tar eget ansvar för sina handlingar.
I denna redovisnig förhåller sig saker till varandra så här: först var det "Varje varför har sitt därför". Sist blev det "Därför är inne i varför". Slutsats: Namnet på min uppsats kunde lika gärna vara "Därför". Ett sådant namn kunde också ge ett korrekt svar på textens krav. Det belyser ett faktum att man kunde lika gärna läsa texten baklänges. Alltså, i omvänd ordning. Från sista meningen till den första. Sista meningen i uppsatsen är: "Uppmana andra sträcka ut en hand!" Kanske denna röriga uppsats skulle då visa sig vara välstrukturerad. Vet inte.
Men en sak vet jag: Jag mår bättre och bättre.
Efter alla dessa år
och svårt plågsamma krigssår;
Jag tackar Gud som lett mig tll
att säga det jag vill:
tack vore Sverige och dess grundlagar
har jag haft här många fina dagar.
Dessas garanti för tankefrihet
fick mig att uppleva skönhet.
Så enkelt att förstå det goda med det
att vi i Sverige har religions- och yttrandefrihet.
Det är så naturligt att vara stolt över Sveriges klokhet
och utifrån detta perspektiv betrakta vissa andra länders dumhet.
Sverige har en SJÄL som blänker,
Sveriges författning ingen kränker.
Sverige kan bli världens ledande stat
för att lära andra fördela mat;
Sverige har en bra samhällsordning
Sverige har sin sällsynta kodning.
Må Sverige bli nya ideérs land -
UPPMANA ANDRA STRÄCKA UT EN HAND!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)