Impulsiva anteckningar

Svenska fascinerar mig. Från början. Jag tänker på "början" i samband med mig och min början både i Sverige och med svenskt språk. De första lektioner i svenska, på SFI, gav mig ett djupt intryck av att detta språk år ett språkunderverk. Dess uppbyggnadslogik. Jag måste erkänna att mina kunskaper, om det kan kallas så, kommer inifrån mig. Jag har inga universitetiska erfarenheter att reflektera över. Det är den universella sanningen som finner sitt uttryck i mitt resonemang vad beträffar svenska som språk. Ett unikt sådant. Som grund till min upptäckt står ett antal ord med samma suffix: tryck (påverka med kraft: fysisk- eller energikraft) och olika prefix: in, ut, på av (alla fyra talar om sätt att påverka på). Det är märkligt att det handlar om ord med endast två stavelser. Det påminer mig om "två". Två som par. Som Guds tecken. Guds uppmaning till människan att betrakta världen utifrån detta perspektiv (TVÅ). Jag tänker på "par" som  motvikt, "par" som en bärande idè för allt vårt handlande. Outtömlig källa för lärande. Observera: in - ut (som motvikt, som garanti för rörelse (handling) och som garanti för själaktivitet. Ett "par" är också: på - av (motvikt, rörelse, aktivitet). Här utvidgas perspektivet: man kan dra slutsats: motvikt mellan det materiella (kropp, som försäkrar fysisk rörelse - handlande) och det abstrakta (själ, som försäkrar andlig rörelse - aktivitet). Man kan också dra slutsats att begrepp: handlande är en beteckning för det materiella, medan aktivitet blir en beteckning på andligt arbete. Följaktligen blir rörelse i sammband med det konkreta och aktivitet i samband med det apstrakta. Andlig rörelse som begrepp kan defineras som bildspråk.

Skillnader och gemensamma drag: intryck - uttryck -påtryck - avtryck. Intryck kan uppfattas som hjärtats aktivitet; uttryck - som själens aktivitet; påtryck - som påverkan, även påverkan under hot; avtryck som slutlig frankering. Det var olikheter i betydelse mellan de ovannämnda ord. Gemensamma drag till dem är det att det läggs accent, tonvikt på något, även om ordet tryck kan bli en synonym till tex: tryckning, press, tyngd, kompresion eller påfrestning.
Motsvarande ord i bosniska är ord: pritisak (tryck) - utisak (intryck) - otisak (avtryck) - stisak (fast tag; jag skulle gärna binda samman de två orden (fast tag) i ett: fasttag. Sådan tanke finner sin logik i att det redan finns i ordboken ord: handtag, motsvarande verb: handta(ga), varför inte då fasttag. Motsvarande verb redan existerar: fastta(ga)- Jag vill bara säga att det finns logik i detta som jag "klumpigt" försöker apostrofera.

Ni undrar kanske över detta som utmärker svenska som ett språkunderverk, som jag gav antydningar om i början av denna text!? Kanske ni tror, efter att jag jämfört svenska med bosniska (de aktuella fyra ord), att de två språk i fråga är varandra upp i dagen, från språklogikens synvinkel. Tycker ni att bosniska och svenska är helt vanliga språk? Jag skall bevisa annat. Vad gäller svenska. Och mig. Vad beträffar bosniska får någon annan en bosnisk avgöra efter sina upplevelser. Jag talar om mig och Sverige. Om det vi har i det svenska språket. Jag och Sverige. Svaret kommer ni att få lite senare. En skymt av mitt bevismaterial är namnet Ulla. Hela sanningen om detta kommer att bli inbyggd i sista meningen av denna uppsats.

Ordet PÅTRYCK är ett ord jag hittat på, för att jag tror att det kan bli ett självständigt ord (substantiv, motsvarande substantivet påtryckning som betäcknar handling, medan mitt påhitt: PÅTRYCK betäcknar hot, försök att pressa, kraftigt påverka, alltså: någon slags påverkan, inte fullbordad). Skulle vara glad om ordet kunnat finna sin plats i svensk ordbok.

Mitt hemspråk bosniska har, i detta avseende, samma språklogik som svenska. Inte minst, har mitt hemspråk ännu fler möjligheter vad gäller ordet (verbet) knuffa (bos. gurati): gurati - izgurati - pogurati - nagurati - ugurati. Varför skriver jag det?! Jag vill säga att knuffa står för grovt arbete (något kroppsligt), medan tryck(a) står för press (kan bli andlig (abstrakt) press och påfrestning- och kroppslig (konkret) press). Tro inte att jag tappat den röda tråden. Jag tänkte bara på substantivet: tryck (och allt kring det: intryck, uttryck, påtryck (nytt ord) och avtryck) och på verbet: knuffa. På global plan har de två orden samma betydelse.

Samfälligheten såsom att mitt hemspråk (som hör hemma till slaviska språk) och svenska (som är en gren av germaniska språk) har samma bokstäver och bokstavsordning samt betydelse på ord PAR är ju också en upptäckt. Två språk, från två olika språkgrenar har ett ord som är precis samma i skrift, i betydelse och nästan identiskt i tal ( vokal a är mer ööppen i bosniska, vilket är helt naturligt med tanke på att de två kommer från olika språkgrenar). Själva upptäckten är: 7 + 8 = 15. Som "icke par". Förklaring: I bosniskt alfabet finns 30 bokstäver. I svenska är det 29 bokstäver. Bokstäver som finns i svenska men inte i bosniska är: Q,W,X,Y,Å,Ä,Ö. 8 bokstäver från bosniskt alfabet finns inte i svenskt alfabet: č, ć, đ, dž, lj, nj, š, ž. Ordet "par" är samma i skrift på båda språk (Sammanlagt är det 15 bokstäver som skiljer de två språk i alfabetet). Det faktum samt det att ordets betydelse är precis samma talar för resonemanget att det handlar om ett fenomen. Vad är fenomenet här?! 7 och 29 (7 bokstäver som finns i svenska, men inte i bosniska (ojämnt tal) och 29 bokstäver i svenskt alfabet, som är också ett ojämnt tal; 29 bokstäver i svenskt alfabet minus 7 bokstäver som inte finns i bosniska lika med 22 (jämnt tal). Om vi försöker med motsatt räknesätt: 7+29=36 (resultatet av addition ger jämnt tal). Jag vill inte resonera mer, men ni ser att möjligheter för fler alternativ finns. De kvalitativa variabler kan inte bevisa motsats till det jag påstår här: Två alfabet, sammanlagt  summan: 59 bokstäver varav 15 (olika bokstäver), eftersträvar "par", dvs att bli jämna tal till antal. Som stöd till resonemanget: 59 bokstäver - 15 (ta bort det som skiljer dem emellan) = 44 bokstäver, som utgör ett jämnt tal: 44. Om vi ser de två cifror 44 som enskillda enheter ser vi att de är lika stora och kan bli ett par som sådana (eftersom de är två). Alltså, 22 bokstäver är jämensamma för två språk. När man samlar alla bokstäver från båda språk och tar bort bokstäver som inte är gemensamma för båda språk resultatet av substraktion blir 44. Ni skulle kunnat säga att jag säger samma sak två gånger. Men saken är inte den. Varför?! Därför att det är inte samma antal bokstäver som är anorlunda för svenska- och för bosniska. Bosniska saknar 7 bokstäver, medan svenska saknar 8 bokstäver. Säg bara inte att det är en slump att svenska har 29 bökstäver, en mindre än bosniska. Det skulle bli för mycket med slump. Är 22 och dubbelt så mycket 44 en slump? Och sådana märkliga tal! Man kan resonera hur mycket som helst med fyra räknesätt. Allt handlar om "par".

Två enheter av två likartade eller samhöriga företeelser (som begrepp) är i min fokus nu: Koranen och det svenska språket. Inverkan på själen (i detta fall min själ) definierar intryck som resultat av min upplevelse. Här vill jag utrycka mig abstrakt för att imponera på själen som det mest abstrakta och samtidigt det enda levande i en människokropp. En människokropp är en maskin (likt bil, behöver mat (och dryck), liksom bilen har bensin eller olja som "mat", för att försäkra rörelse. Vilka tankar vill ja förmedla just nu?! Tankar kring själen som tinget i sig. Själen som overordnad kroppen. Inte bara det: jag vill förmedla tanken att kroppen är ett intet utan själen, medan själen är alltid det den var (från början: liv), är (aktör:intryck av allt den fått brottas med), förblir (ansvarstagare: hjärtat önskar, förståndet väljer och anpassar handling efter sitt val, medan själen erfarar (upplever) och tar ansvar som den ända som har egenskaper en ansvarstagare skall ha: är självständig (när man dör, dör inte själen, därför att den är icke materiell), känner, lever (garanti för rörelse). Själen ger order, kroppen utför handlingar. Som ett argument ger jag ett exempel: när man dör slutar alla kroppens funktioner, med undantag att några speciella hormoner fortsätter verka en kort tid (hur länge beror på vilka hormoner) efter att man dött. Om vi uppfattar hormoner som  molekyler som fungerar som budbärare från en cell eller organ till en annan cell eller grupp av celler kan vi lätt förstå att de är "kroppens sociala medier". Tillsammans med centrala nersystemet samordnar hormoner fundamentala livsprocesser såsom ämnesomsättning och fortplantning. Det sägger oss mycket. Bildligt talat är hormonernas funktion väldigt, väldigt förfinad i jämförelse med kroppen som en materiell objekt till sinnes. Jag tänker på kroppens organer. Som stöd till den hela utsaga om att vår kropp inte har något liv i själva verket anger ja sömn som ett exempel: när man sover lämnar själen sitt medel till handling (förbrukningsvara - kropp). Detta medel (vår kropp) hamnar direkt i ett medvetslösttillstånd (slocknar): "Den lilla symboliska döden" är Guds tecken på, varning om och uppmaning till att tänka på att det kommer "slut på spelet" (Inget att kämpa emot - vilket automatiskt pekar på att det finns Högre Makt som vi inte än kan fullständigt begripa. En Makt som Kontrollerar allt. Makt som Bestämmer, Navigerar. Allsmäktige. Makt att acceptera. Gud. ORSAKENS (döden som orsak att organer och funktioner i kroppen slutat fungera vilket undanröjt handling som betecknas av rörelse. Kroppen blivit stel pga att livet (själen) lämnat den) ORSAK (Gud).

Vad händer med kroppen efter döden?! Kroppen har alla element jorden har. Följaktligen kommer en logisk tanke om att kroppen är SKAPAD av jord. Här har vi två teser och finner ingen antites. En slutsats blir att kroppen är jord. Jord som med hjälp av själens liv stigit upp, vandrat in i världen och sedan (med döden) går den tillbaka till sitt hemland: jord. Kommer tillbaka från sin resa genom världen. Återvädo kallar jag det för.

Vad händer med själen när man dör: Vad har själen med döden att göra?! Den var levande innan (om den inte haft liv inom sig skulle vi aldrig få en bebis i vår värld. För att ett hjärta slår behövs liv. Om det räkte med mammas liv skulle fetus varit levande från början. Ännu mer konkret: Hur kommer det sig att barnet fods dött?! Jag påstår att Gud tagit själen tillbaka, för att visa människan hur det fungerar. Gud gör Sig påmind. Alltså, den (inte än födda bebisen) levde innan tillsammans med sin mamma; hon ute, bebisen inne i mammas kropp. Mamma lever ju fortfarande. Varför räcker det inte med att mamma lever?! Eller tvärtom: Mamma dör, bebisen räddas. Säger det inte oss att det är en själ (läs: liv) per människa?! Hur kommer det sig att en fotbollspelare springer efter bollen på fotbollsterängen och plötsligt faller död?! Man säger hjärtat slutat slå. Hjärtattack. Varför?! Vi kan förklara omständigheter kring döden, men alldrig stunden för döden. Det är ett klart tecken på att Gud finns. Den stora Viljan som inte går att ha kunskap Om, inte heller ha möjlighet att påverka Honom, men vi uppmanas att närma oss Honom genom att tolka Hans tecken som Han ger oss i allt vi kommer i kontakt med: människor, djur, växter( naturen) och universum i övrigt. Vad är det som får hjärtat att slå?! Och när kommer första slag?! Kommer det till frön (embryo) från mammas kropp, eller via mammas kropp från någon annanstans?! Har vår kropp resurser att försäkra (skapa) liv, eller något som redan är SKAPT kommer (andas in i kroppen) och förenas med kroppen i funktion av väsen (essens). Samma stund det sker börjar det lilla hjärtat slå i sin mammas mage.

Själar kan identifiera varandra och känna igen varandra. De levde ju tidigare. Må hända att de känner varandra sedan tidigare. Eller, att de träffats på sin färd till sin Herre när de lämnat sina kroppar under sömnens tid. På vilket sätt hjärtat slår och lungorna andas, när själen är borta för stunden, är inte svårt att förklara i dagens läge. Med all tekniskt framgång. Tänk dig att vår kropp är en von Neuman-dator och läser därmed instruktioner från sitt arbetsminne. Det var lite om själen. Det Koranen lärt mig.

Här nedan är ett försök att uttala mig på svenska om Koranens ord (Gud säger i Koranen att det är Hans ORD. Jag tror på att varje ord är från Honom. Därifrån uppfattning om att vetenskapen kommer snart att bevisa att det inte finns några motsägelser i Koranen. Jag tror att alla svar finns i Denna Bok. Jag är redan förbluffad över förträffligheten av dem svar jag fått på mina frågor.) Om begreppet "par".

Samspelet: naturen-människan-vetenskap-universella sanningar:
Vår kropp behöver energi för att kunna fungera. Det faller mig nu i tankarna något man vet om att en stjärna vi ser kanske har slocknat för länge sedan men förtsätter att lysa därför att det finns mycket värme kvar (enormt mycket energi). Det tar jätte lång tid innan stjärnan svallnar. Jag tror att systemvetenskap kan förklara det jag vill komma fram. Jag vill säga bara: inget avsevärt nytt varken med människan eller den nya tekniken förutom mångfalld - med tendens att öka, har inte hänt vad gäller grundkomponent. Självklart kommer det aldrig att hända. Universella Sanningar är inte Darwins teori att falla. Universella sanningar är oföränderliga. Ordet: oföränderlig ger anledning till forsknig, vilket resulterar i en upptäckt att det är synonymt med något som aldrig tar slut. Resultat av detta blir ett nytt ord: evig. Denna universella sanning ger både form och uttryck till begreppet evig. Det kallar vi beskrivning. Det utvidgar perspektivet till mänskligt tänkande.

Vår kropp har transistorer precis som en teknisk grej. Med snack om transistorer kommer snacket om "par" tillbaka. Transistorer är en halvledarkomponent som, tex: signalförstärkare, spänningsreglerare, m.m. Fungerar som en variabel kran som styr en UTSPÄNNING eller UTSTRÖM baserat på en INSPÄNNING eller INSTRÖM. Allt pekar på vikten av att se "Par" som en central punkt till vilken är alla resonemang kopplade.

Jag talar om både människan och maskin, parallellt: Processorer hämtar instruktioner och utför begärda operationer. En viktig del i en processor är en enhet för logiska och enkla matte-operationer som "addera" och "substrahera" (obs. + och - , som par). Maskinkod styr processen. Idag står arbetsminnet för det (hos tex von Neumans datorer). Allt stämmer precis (går att rekonstruera på både människan- och maskin. Samma lagordning. Samma enkla logik. Koden är knäckt för länge sedan. Gud vet, kanske hade man oskrapad kod i huvudet redan då, men saknade resurser att handla.

Med trädet, Eva och Adam gick det inte särskillt bra till en början. Det säger oss något. Som tex att vi människor gör fel, och att det går att börja om från början. Kanske för 14 miljarder år sedan hade månniskan "alla kort i handen". Guds lagar kan man inte ändra. De är konsekventa och som sådana lätta att förstå. Vi kan bara göra framsteg i att uptäcka alla dem och integrera oss frivilligt i denna inlärnings-och arbetsprocess. Även om en människa vägrar att tro på Gud, blir hon involverad i denna proccess, ändå. Här jämför jag igen människan med en teknisk grej. Människan har elektriska ledningar i sin kropp, likt tex en dator, alltså - högspännings ledningar.

Man snackar mycket om Universum: om en enorm explosion, sk The Big Bang. I Sverige säger man "Den stora smällen". Man säger att hela universum utvidgas. Jag säger (inspirerad av Koranen) att jorden minskar runtom. Med tanke på att än idag rör sig allt bort från den punkt där smällen var och att universum är "en deg som jäser" verkar det omöjligt. Från "par" perspektiv kan jag argumentera så här: energi som var samlad vid en punkt (centripetalkraft) spred sig åt alla håll, p g a att explosionen inträffat. Denna kraft försvagas genom att splittras överallt. Eftersom energimängd är alltid samma och p g a att krafterna krig den (centripetala) överlåtit mängder av energi till centrifugalkrafter (energi förstärks), verkar det vara möjligt - att jorden minskar. De "motsatta" krafterna dras till varandra kraftigt (ju mer struktureras de desto större möjlighet att dras tillbaka till sin centrala punkt. Om det är så må hända att jorden minskar. Vilket skulle innebära att universum minskar också. Så vitt jag vet är astrologer inte tillförlitliga på denna punkt, eftersom de har kunskap om dåtida händelser i universum, det tar jätte lång tid tills något manifesterar sig i verkligheten. Som ett exempel tar jag en stjärna som slocknat för länge, länge, länge sedan, men vi ser den lysa fortfarande. Jag tror att astrologer inte har arbetsmiljö som kan förutse framtiden, eller ge universell sanning om nutiden.

Man för snacket om rymdfärd, rymdvarelser, m.m. Så vitt jag vet ingen vetenskap kan hitta sätt att förklara livets existens utan att tänka på Gud som Skapare. Är big - bang skapare?! Nej. "Big" är aktion, medan "Bang" är reaktion. Det att allt i universum sväller och växer åt alla håll är resultat av den stora smällen.  Big - bang. Snacka inte om slump nu. Det är för barnsligt. Inget klokt kommer av en ren slump. Big - bang är resultat. Två orsak resulterade i explosion. Två parter - två orskak?!  Hur än man tänker, big - bang är en följd. Man kan säga att det är en skörd. Det är uppenbart att någonting var "föregångare" till denna följd(skörd). Orsak här, orsak där och det hände. Vad hände?! Fråga Darwin. Enligt honom har apan skapat sig själv. Hur kommer det sig att första människa Adam inte skapat sig själv?! Betyder det att apor är mer värdefulla än oss! Den är ju på högre nivå på Darwins hierarkiskala än vi människor. Jag accepterar inte det. Jag accepterar "par". Att Gud skapat människan. I par. Av varje art ett par, likt det vi har: två händer, två ben, två ögon, två ögonbryn, fransar i par, två öron, två näsborrar (näsan har höger och vänster sida), två läppar, två bröst. Kroppen i övrigt skryter om par; glöm inte att sidor: höger - vänster är ett par.

Jag snackar om  "par". Paret fascinerar mig. Paret i allt. Beroende av varandra. Part och motpart. Två våg på skålen. Likt min hand å ena sidan och tändsticka å andra sidan. Min våg väger tyngre. Tändsticka kan inte tända (ge "liv åt elden"). Men min hand kan det (därför att den är "anställd hos mitt lilla förstånd" som är min vilja "underställd". Den som rör på mitt förstånd är förståndet själva - själen. Utan själen kan jag inte tända eld. Vet du varför?! Därför att om själen lämnat mig, vore jag redan vara död. Nu tänder jag!

Mitt liv i Sverige började med "lära känna nytt": land, människor, språk. För det behöver man andra. Till en början hade jag ingen.

Någon annans vilja att lära känna "nytt" var min ledare på denna väg i Sverige. Ulla Abramssons vilja. Och ordbegrepp: tryck. Ett utrycksfel var min ledtråd till denna forskning kring "tryck" som sufixets styrka och prefixets mening då jag sa ( någon månad sedan jag börjat läsa svenska på SFI) till Ulla: "Du gjorde avtryck på min son". Ulla brast i skratt. Jag började skratta också, ty jag förstod direkt att det var "prepositioner" som lurat mig. Fyra prepositioner: in, ut, på och av. Jag blandade ihop dem. Nu var det preposition "av" istället för "in"(kommer efter verbet "trycka") som hos substantiv blir sufikset. Eftersom jag var osäker med användning av verb med preposition, visste jag direkt att "där ligger en hund begraven". Därför var det ett glatt skratt. I "par". Ulla och jag.

Först var det att lära och KÄNNA allt kring INTRYCK: Det bär den själsliga delen av denna uppsats med titel: "Koranen, själen och det svenska språket".

Fullborda själen. Via Sverige. Via Ulla. Lägga till. Fullborda själen. Först var det att fullborda kunskap om min tro. Avslöja koden. Teckenkoden. Fånga symboler. Skaffa förutsättningar för att kunna skriva det slutliga tecknet på min själ.

Via begrepp "par" kommer vi till innehåll som en global tanke: människor - lika; språk - lika; behov: likadana. Det står höggst upp på hyerarkisk pyramid, om vi ska nu visualisera livets hierarki. På hemmaplan: människor - mångfalld: för att lära känna varandra för att skaffa kunskap och erfara den; språk: för att kommunikationen finns mellan människor, mångfalld av idéer kommer från olika håll - kunskap utökas snabbt; behov: växer, villket kräver ett ständigt kreativitet inom alla områden, dvs mångfalld av konsumentvaror. Med människors växande behov växer företag. Företag som "utbud" sätter krav på vetenskap att hitta nya moderna produktionssätt. Alltså, mångfalld försäkrar massvis produktion. Enorma mängder!? Allt som lever har från början en tendens att bli större, växa till : människor, djur, växter eftersträvar att utveckla sig. Mångfalld är vetenskapens drivkraft, dvs tankarnas drivkraft. Det förklarar vikt och behov av globalisering. Inte sådan som vi har nu. Vi har inte ordning på mångfalld som kraft, vi vet bara att den är tankarnas drivkraft. Vi människor tänker och finns till för att tolka Gudstecken både från naturen och från oss själva. Ser man på?! Naturen och människa som "par". Vi är överrumplade med "par".

Något ligger som bakgrund till att jag kan skriva i min haiku dikt (tidigare inlägg) så här:

Globalisering-
vattenöversvämningar
på toaletter

Varför säger jag så om globaliseringens vagga i världen? Därför att det råder ett kaos i möte med nytt. Man går smaklöst över gränsen. I att döma. Missförstå. Kylla på någons kultur, utan att fundera över kultur och okultur som ett ordpar "plus - minus". Positivt (kultur) kan inte associera till något negativt. Men kriget och självbelåtenhet (såsom  att vända ryggen den som frenetiskt försöker fly undan det negativa) associerar inte till det negativa, utan det ÄR DET NEGATIVA, DET OCIVILISERADE. En flykting som saknar badrum (rum på 1 kvadratmeter), vatten (lite tvål och shampoo kanske) och rena kläder, kan inte bli ren: den har kläder på sig i en hel månad utan att byta om. Att tvätta dem behöver man tvättmedel till. Om man är flyktning i Varaždins tågstation (Croatien) faller alla rimligheter bort. Där har hundratals (och mycket mer) människor haft möte med globalisering. På toaletter, där vi alla ( "invandrare" därinne, därute och runtom tågstationen, plus vanliga passagerare, plus polis som vill få oss bort samt en tysk humanitär hjälporganisation) har gått på besök, kunde inte vara bättre utsikt än vattenöversvämningar. Det är bara två toaletter. Och ett behov av att bli ren och att "besöka toaleten". Det är tyskarna från den humanitära organisationen att skylla på. Det är de som kom med toa-papper (som vi missbrukat genom att göra dem våta att tvätta oss med dem). Två toaletter tål inte så mycket. Måttet var rågat. Inuti och utanpå. Inuti och utanpå som "par". Själen och kroppen. Tänkte ni på toaletter?! Där handlade inte om par: udda situationer likt krig, vattenöversvämningar och alla andra krissituationer visar att balansen är rubbad. Därmed faller teorin om "par", dvs harmoni, bort. Med det samma får "harmoni" motsatt part "disharmoni" att kämpa emot. Är inte vi alla skilldiga att ta ställning och välja sida?!

Allt går bara på hög, från information till trendiga saker. Man försummar kvalitet. Man gömmer sig bakom kvantitet. Det skall helt omvändas. Till 180 grader, till en rak vinkel. Man skall visa sig bakom kvantitet och vara känd över sin fin-fina kvalitet. Från" vända om för att möta målinriktningens ögon", till navigationsinstrument. Kompass. Jag ville säga med detta att problemen skulle inte varit så stora om vi velat förstå dessas natur. För att kunna handla i syfte att minska dem. Liksom gå från "vända om för att möta målinriktningens ögon" till begripligt begrep: "navigationsinstrument". Nu förstår nästan alla. Vad är kompass, vet alla.
Man måste ha mål. Att veta mål är hälften gjort. Mållösheten är allt som inte är målinriktat. För att kunna upptäcka det mål, måste man ha kunskap om sakernas hierarki. Naturen med all sin mångfalld och med sina oföränderlga lagar har resurser att uppfylla alla våra krav.

Sedan hitta nyckel. Sedanefter öppna pyramidens lådor. I en av dem är den. Livets nyckel.

Det måste finnas logiken i allt vi gör. Vi måste få oss att ta reson. Gemenskap är ett vackert ord. Det vi erfarit tillsammans bildar gemenskap på den punkten. En ledtråd. Ledtrådar är alltid underverk.
Jag vet att du förstår mig, Ulla. Du har gott igenom mycket med mig: från "avtryck" t.o.m. mina dikter som jag egentligen inte skulle ha skrivit förrän jag lärt mig svenska.

Ulla, välkommen hem till mig på besök! Vi ska skratta gott och leka med mina barnbarn!